It's a musical journey!

Meningen var att jag skulle skriva om Gibson Factory Tour idag men efter att ha suttit och pysslat med annat under kvällen så märkte jag inte att klockan drog iväg. Nu är den 01:20 lokal tid och därför spar jag på den historien till en annan dag.
 Istället så grävde vi fram något ur gömmorna, nämligen videobloggen från när vi rullar in i Miami :-) Aldrig tidigare visat. Den är döpt till Videoblogg 6.3 eftersom den kommer mellan videoblogg 6 och 7. Logiskt va? Det var meningen att det skulle komma en 6.7 också men det löste vi på annat vis! :-D

Så kika på den, så kommer det tre nya videobloggar på en gång imorgon!

// Mange



Glöm dessutom inte att ladda ner vår nya singel om ni inte har gjort det!!


Powered by iSOUND.COM

Memphis, Tennesse 25-27 April 2009 kommer jag aldrig glömma. Även om vi hade åkt hem till sverige idag eller om vi inte ser röken av något som kan kallas musik på resten av resan så kan vi ändå med gott samvete fortfarande kalla den för en musikalisk resa tack vare dagarna i Memphis. Staden är världskänd för sin blues och livemusik. Man blir helt förvånad när man hör om hur många legender som kommer från Mississippi-området och vilka som har gjort historiska inspelningar på Sun Studio i Memphis.
 
Efter söndagen på Graceland och ytterligare en kväll av blues på B B Kings egna bar var jag helt lyrisk. Det här var precis det vi åkte hit för att uppleva. Men det skulle visa sig att Memphis hade mycket mer att bjuda på. Vi hade bestämt oss för att kolla in Sun Studio och Gibsons fabrik. Eftersom vi läste att man var tvungen att köpa biljetter i god tid till en tour inne på Gibson fabriken så gick vi dit direkt på morgonen och köpte biljetter till en tour kl 2. Det gav oss tid att leta rätt på Sun Studio och ta en titt där innan Gibson fabriken.

Vi hittade gatan som studion skulle ligga på och började gå. Vi trodde det skulle vara mycket närmare men vi fick traska på ett bra tag innan den dök upp tillslut i ett gathörn i utkanten av centrala Memphis.



Vi började touren i ett rum ovanför studion som innehöll massa gamla grejer som till hört artister som spelat in där och även inspelningsutrustning som grundaren Sam Phillips använt tidigt i sin karriär. Vår guide berättade Memphis Recording Service och Sun Studios hela historia. Jag önskar jag kunnde berätta hela den men då skulle den här bloggen förmodligen bli längre än manges blogg om Graceland vilket inte säger lite! :P

Efter det gick vi ner i själva studion och då kom alla kännslorna på en och samma gång som Gessle skulle ha sagt. Väggarna var fyllda med bilder på Legenderna som brukade spela in där, så som Jerry Lee Lewis, Johnny Cash, Roy Orbison och Carl Perkins. Den som lyftes fram som den absolut största var såklart Elvis Presley som kom in och lyckades ljuga till sig en demoinspelning när han var 18 år gammal. Han förklarade för Sam Phillips sekreterare Marion Keisker att han ville spela in en skiva till sin mammas fördelsedag vilket var en lögn eftersom hennes födelsedag var redan ett par månader tidigare. Hon köpte historien och spelade in en första demo med honom. Det var alltså Marion Keisker som "upptäckte" Elvis, en sak som Sam Phillips ofta får kredit för.


Här är den första dist-stärkaren. Den kom till av en slump när den föll av taket på turnébilen och dom försökte laga den med tidningspapper!


Jam inne i studion. Jerry Lee Lewis, Carl Perkins, Elvis Presley och Johnny Cash.


Johnny Cash, Roy Orbison m.fl. inne i studion.

På golvet i studion var tre kryss målade som visade var Elvis och hans band alltid stod när dom spelade in. Mickrofonen som dom alla använde fanns forfarande kvar i studion och vi fick t.o.m. hålla i den och knäppa kort med den! 

Guiden berättade om när han hade "guidat" Bob Dylan in i studion. Han gick rakt in, kysste golvet där Elvis brukade stå och gick rakt ut igen! :)

 
Bakom Manges högra ben ser ni krysset som visar var Elvis alltid stod när han spelade in.

Under 1987 åkte U2 runt på USA turné med sitt album The Joshua Tree och samtidigt spelade dom in en konsertfilm/rockumentär som heter Rattle and Hum. I den får man se när dom spelade in 5 låtar i just den här studion. Dessutom så skänkte dom sitt trummset till studion och det stod fortfarande kvar där!! Jag som är ett enormt U2 fan blev ju såklart lyrisk! :p
 

Larrys trummset!


Här är ett klipp från Rattle and Hum när U2 spelar in "Angel of Harlem" .



Här är ett till klipp från filmen där U2 sitter vid stranden till Mississippi River.


Vi var såklart tvungna att gå dit och sätta oss ett tag vi också!

Eftersom vi har ca en vecka av bilkörning genom ett platt och tråkigt mellanamerika innan vi kommer fram till nåt riktigt intressant så tänkte jag att vi kunde suga på den här Memphis-karamellen ett tag till genom att jag låter Mange skriva om Gibson-touren imorgon. :)

Så då gissar jag att det här var allt för idag!

Take care!

/ Matte

Låt mig bara börja med att säga att jag aldrig har varit ett speciellt stort Elvis-fan. Tills nu.

 Utan att veta riktigt exakt vad vi skulle få se och uppleva den 26e april 2009 begav vi oss ut för att hitta Graceland- Elvis hem och dödsort. Dessvärre hade vi knappat in GPS lite fel och hamnade några kvarter off men det ordnades på en gång.

 Efter att ha parkerat bilen på en stor parkering, där det kostade $10 att parkera, gick vi mot själva turistkomplexet där vi, innan ens kommit in, skymtade två flygplan. Det satte tonen på vad vi därefter skulle få uppleva.

 Biljetten som vi köpte, ett Platinum Pass, kostade $38 innan skatt men det var utan tvekan det vi skulle ha eftersom det inkluderade allt egentligen. Det fanns en biljett som var dyrare men det fanns inte på kartan att vi skulle lägga ut $68 för den (kanske nästa gång på Graceland). Jag fick också reda på att det var absolut förbjudet att ha med en filmkamera på området så jag var tvungen att låsa in den för resten av dagen. Annars hade det varit ett otroligt stor mängd Graceland-video i min kamera just nu. Dessutom fick man inte ha på blixten på kameran så därför kan vissa bilder vara lite ofokuserade.

 Efter att ha fått vår biljett ställde vi oss i kö till bussarna, som skulle ta oss över gatan, genom de berömda grindarna, och upp till, vad som jag hitills klassar som den absolut bästa upplevelsen i USA, Elvis hus och land. Huset köpte han förresten när han var 22 år gammal för $100 000, vilket på den tiden måste ha varit en oerhörd summa. Året var 1957 och hela området täcker en yta av 54990 m2.

För att inte blogginlägget ska bli en bok så ska jag hålla mig från att berätta alltför många detaljer, även fast det är dem som är roligast ;-)


Så här såg det ut. Hela turistcentrat låg mittemot själva huset som ni ser här.


Hittade en flygbild också som visar rätt bra på hur det ser ut men det såg inte exakt
ut så där nu när vi var där. Något träd här och där som inte kändes igen samt någon
gångväg här och där lagts dit.

 Vi rullade upp mot huset och ställde oss i kö för att komma in. På utsidan såg huset inte alls speciellt stort ut. Inte så stort som man kanske trodde att det skulle vara eftersom han tydligen var rätt känd den där Elvis. Den åsikten förändrades i och för sig när vi kom in..




Utsikten ut mot gatan, Elvis Presley Boulevard.

 Vi gick uppför farstutrappen, lyssnade på en kort introduktion innan vi fick kliva in. Det som mötte oss först var trappan till övervåningen. Övervåningen är stängd för allmänheten pga det var alltid Elvis privata tillhåll. Han tog gärna emot sina gäster men han höll de helst på nedervåningen och källaren. Det försöker de hedra idag. Dessutom så skulle det krävas ombyggnationer pga den skara besökare Graceland har.



För att underlätta berättar jag om bilderna från varje rum istället för att först försöka förklara hur det såg ut.



Direkt när man kom in och vände sig åt höger så fick man se det här rummet, som var ett vardagsrum. Den vita soffan till höger var rätt lång, tror det i alla fall var 5 sitskuddar. Mitt emot, ur bild, fanns en eldstad.
Flygeln i det innersta rummet var den sista som Elvis ställde dit. Tidigare hade det stått två andra där, varav ett av dessa hade varit en gåva från frugan, Priscilla. Elvis gillade att kolla på TV också och hade ett flertal apparater. Det kommer ni snart märka!
Efter det rummet gick man något längre in, till nästa dörr och där hittade vi det här rummet:



Detta var Elvis föräldrars, Vernon och Gladys, sovrum. Elvis växte upp fattigt men stod alltid sina föräldrar mycket nära. Därför var han fast besluten om att ge sina föräldrar ett bättre liv och hela familjen bodde under samma tak. Rar tanke va? :-) Inte så väldigt ovanligt på den tiden ändå kanske..
Hur som helst så var det inte alltid Vernon och Gladys sovrum. Gladys dog medans Elvis militärtjänstgjorde i Tyskland (vilket var hjärtekrossande för vår hjälte eftersom han var en riktig morsgris. Men det är vi väl alla va?) och när sedan Vernon skaffade en ny flickvän så flyttade han ut. Då flyttade farmorn, Minnie Mae, ner till det här rummet och Lisa Marie fick ta farmorns rum på övervåningen. Just den här delen är lite suddig i minnet men är rätt säker på att det var så.
Var fruktansvärt mycket att ta in under dagen så.. Ni får ursäkta om vissa saker sluppit ur minnet..

Därefter gjorde vi en hel om och gick några steg tillbaka mot ytterdörren och tog höger där och kom in här:



Detta var matsalen, där olika middagar hölls. Klädseln brukade i regel vara formell men tonen och jargongen var alltid hjärtlig (detta var ord för ord vad de sa på genomgången ;-). På jularna, som var en viktig högtid, stod det alltid en gran till höger vid fönstret, som inte är med på bilden. Kristallkronan i taket köptes samtidigt som två andra kristallkronor där en hänger i trappen till övervåningen.
Elvis satt alltid till höger på kortsidan, där han kunde ha uppsikt över vad som hände överallt, ända bort till flygeln som fanns i rum 1. Under bordslisten hade han en ringklocka, som han ringde på om någon vid bordet behövde något. Ringsignalen gick tillnästa rum...





Köket. Lägg direkt märke till Tvn som står längst in i rummet. Köket var exakt som det var sista gången Elvis ville göra om. Elvis verkade gilla inredning och design och sånt så till vida att han gjorde om en hel del hemma på Graceland. Köket var inget undantag! Undrar hur händig han själv var i köket.. :-)
De gav gärna sken av att Elvis tjänstefolk var en del av familjen. Jag tror gärna på det!

Sedan fick man gå till höger där man hittade trappan ner till två andra rum (de enda två man fick se på nedervåningen):





Här befästes det jag sa tidigare; Elvis gillade att se på TV. Anledningen till att han hade tre apparater i följd var att han hade hört att presidenten, Lyndon B Johnson, gillade att se alla stora nyhetskanaler på samma gång.
Till vänter, innan de här bilderna, fanns en liten bar. Nere i vänstra hörnet ser man stereoanläggningen och en liten del ur Elvis stora skivsamling. Färgerna i rummet var typiskt för tiden då han inredde rummet; gult, vitt och blått.

Nästa rum var det rum som Matte tyckte var minst smakfullt inrett...



...nämligen biljardrummet. Samma tyg som ni ser utefterväggarna återfanns i taket. Elvis verkade ha varit som ett litet barn genom hela sitt liv, vilket jag själv tycker är helt underbart, och han tog gärna med polarna ner till det här rummet. I ena hörnet på bordet ser man en stor reva. Den uppstod när en av hans kompisar skulle försöka briljera. Verkade inte gått så bra! :-)
 Lite kuriosa som man inte ser på bilden: I lampans bortre vänstra hörn, härifrån sett, saknas en bit glas. Tydligen gillade Lisa Marie ta med sina kompisar hit ner och ha krig med biljardkulorna. Om det är exakt varför den biten saknas vet jag inte men de antyder det i alla fall. Kanske är en försköning? Kaske Elvis blev tokig på att ha förlorat något parti och svingat biljardkön i luften? ;-)

Därefter fick vi gå uppför trappan och kom upp i en utbyggnad, som inte var där när huset byggdes:



Trappen var alltså från början en trapp som gick utanför huset. Ungefär en sådan trapp man kan se på That '70s Show.. :-D Nu var den inbyggd och klädd med heltäckningsmatta..
Trappen ledde upp till det hör rummet:





Rummet inreddes efter inspiration hämtad efter en tripp Elvis tog till Hawaii. Han gillade det så mycket att han gjorde ett rum av det. Om det var i samband med Aloha From Hawaii eller om det var någon av hans fimer han spelat in på ön vet jag inte men rummet kom till så är 1975 (tror jag), två år innan Presley dog.
 Till vänster, där det lyser rött, fanns ett "vattenfall" som egentligen var ett konstant vägg-rinn.
I det här rummet spelades faktiskt ett album in också: From Elvis Presley Boulevard, Memphis, Tennessee. Anledningen var väl att han var för sliten för att ta sig in till studion själv. RCA, Elvis skivbolag, hade ordnat med en mobil inspelningsstudio, och det sägs att de brukade skicka den till Graceland då och då för de hoppades på ett sångframträdande som var inspirerat. Antar att de hoppades på för mycket. Skivan sålde inte sådär lysande med Elvis mått mätt; på countrylistan hamnade den i och för sig som etta, Elvis fjärde på Countrylistan, men sålde bara guld totalt sett. 41a på USA-listan.
Lisa Marie gillade att ta en tupplur i fåtöljen som står vid vattenfallet.

 Nu ska vi ut på gården...







...och sedan in i Vernons kontor. Det är inte öppningen ni ser där till vänster utan dörren är tyvärr utanför bild. Det ni ser där är en påbyggnad där det skedde lite andra aktiviteter som jag strax ska berätta lite om..



Så här såg det ut på Vernons kontor. Känt är att det var härifrån som Elvis gav sin presskonferens när han kom hem från sin tjänstgöring i Tyskland. Vernon var annars nitisk i sitt sparande. Han sparade precis allt från kvitton och checkar till betyg och.. ja.. allt som fanns på papper. Det ger idag Graceland ett enormt arkiv på papper och prylar från Elvis. Ofta brukade rummet vara översvämmat med brev från fans. När det kom räkningar så gick det till det här kontoret.. Elvis hade en manager men det var pappa Vernon som tog hand om Elvis privata affärer. Elvis tyckte att pappan kunde bygga ut kontoret eller bygga en helt ny kontorsbyggnad någonstans på tomten men det sägs att Vernon var snål.. Inte så konstigt kanske tack vare hans bakgrund. Fick ju snåla en hel del innan Elvis blev känd. Det sägs också att en av anledningarna till att de först flyttade till Memphis var pga att Vernon hade lite problem med lagen tack vare en spritsmuggling. Dessutom hade han väl redan suttit inne om jag inte blivit felinformerad...
Nu till tillbyggnaden av kontoret som var ytterligare en lekplats för Elvis!



Gick förbi en modell av det hus som var Elvis första nere i Mississippi..



I utbyggnaden hade Elvis sin skjutbana. Det som finns i montern är kulor som de grävt fram ur träet och ur väggen bakom så att det faktiskt ska vara kulor som sköts av Elvis eller av folk i hans närhet.
Och sedan vidare!



...till trofébyggnaden. Här inne hade man inrett med en massa prylar. Allt från kläder som han haft i filmer och framträdande till guldskivor och utmärkelser. Kolla in korten och kolla om ni känner igen något!! :-)



Kortet här under kallades för Walk of Gold, eller något liknande!



Så till prylarna:







Så. Kändes något igen? Coolt. Vidare...



...till poolen. Inte sådär jättestor men jag antar att det kanske itne var så ruskigt vanligt med pool alls på den tiden. Vi ska nu in i raquetball-byggnaden. Såg mest ut som en stor betongklump men var rätt häftig..



... för man kom in på en platå liksom. Till vänster, ur bild, fanns ett flipperspel och en sit-upsbräda. Det ni ser på bilden är loungen där vännerna och de som inte spelade för studen kunde sitta och ta igen sig. Ett piano, där det så klart brukade spelas, och det fanns även en stereonläggning. Det var här, vid det här pianot, som Elvis spelade och sjöng sina sista toner. Dagen efter fann man honom på toan på övervåningen i huset..
 Hur som helst.. I själva hallen brukar man numera ha olika utställningar och när vi var där var det det här vi såg:



Inte så illa va? Det folket står och tittar på är en film från någon konsert med Elvis. VAr högt i tak och till vänster ser ni hans olika dräkter från olika framträdanden. Man märkte rätt tydligt hur hans klädsel förändrades genom karriären. Från början var det kostymer som gällde men under 70-talet blev det mer sådana där pråliga dräkter. Personligen gillade jag kostymerna bättre men det är kanske så här generationen som han uppleva honom kommer ihåg honom? Jag vet inte..

Sedan skulle vi till det mest känsloladdade på hela turen.. Gravplatsen..







 Platsen de ligger på är faktiskt en liten trädgård som Elvis anlade. Den var från början till för en lugn och skön stund. Att få komma från den vardagliga bördan. Han kallade det för the Meditation Garden.
Ursprungligen begravdes han på Forest Hill Cemetary i Memphis men han blev tvungen att flyttas till Graceland pga ett försök till att stjäla kroppen gjort. Därför krävde man att Graceland skulle betala för säkerheten. Beslutet togs att helt enkelt flytta Elvis och hans mamma, som sedan tidigare blivit begravd där. Vernon valde Meditation Garden och inget kunde väl varit mer passande?
Dödsorsaken fastslogs till hjärtattack eller "något liknande" men det är ju vida känt att Presley nöttes ned av stress och missbruk, framförallt receptbelagda mediciner.

 Efter ett tag här var det dags att åka tillbaka med bussen till besökskomplexet. Där fanns ytterligare utställningar och dessutom hans två flygplan. Men till min oerhörda besvikelse hade batteriet dött i Mattes kamera.. och eftersom jag inte fick ha med mig filmkameran, fanns det ingen chans att få bilder från det näst viktigaste förutom huset... nämligen bilutställningen. Inte bara för min skull utan även för farsans och diverse olika andra... Får försöka berätta om hur det var. Kommer bli förbannat svårt men men.. häng på.

 Innan vi tog oss an bilarna så käkade vi lunch. Oengagerad personal men vi fick ju i oss mat i alla fall! Jag tog nåt med BBQ-sås som vanligt.. Matte tog köttfärslimpa, tydligen en favorit hos Elvis.

 De första bilarna man såg när man kom in var två Rolls Royce, en svart och en vit. Det stod att det var två stycken av mång som varit i Presleys ägo. Vidare så hittade man en röd MG, som var med i någon film. Finns det någon som vet vilken? Själv kommer jag inte ihåg. Där fanns också den rosa Cadillacen som var modern Gladys favorit. Därför kallades den även för Gladys!
 Sedan hade vi en vit Mercedes Pagoda, som Elvis köpt till Priscilla. Riktigt snygg var den! Vi hade också två Stutz. En Blackhawk från -71 samt en från -73, Backhawk III, som också sägs vara Elvis favoritbil. Det roliga med -71an var att den egentligen specialbeställts av Frank Sinatra (tror jag) men Elvis snodde åt sig den på något vis innan Frank hann hämta den.
 Dessutom fann det där en limo-Merca. Vi fick med ett kort och eftersom jag trodde farsan skulle gilla den bäst så blev det ett kort på den:



Vet inte riktigt i vilket sammanhang den associerades som mest med Elvis men kommer ihåg att jag sett han stå upp genom solluckan där bak. Vet heller inte vilken modell det är men 600 Limousine är min gissning ;-)

 Därefter fanns en del andra motordrivna leksaker; GoCart, Golfcart (som Elvis och hans vänner gärna racade nedför gatan med), snöskoter med hjul istället för skena o.s.v.
 Elvis verkade älska bilar och älska att leka. Perfekt kombination!

Efter bilmuseet gick vi på olika andra utställningar. En utställning koncentrerade sig på hans filmkarriär (den film han var mest stolt över var King Creole), en annan på hans militära tjänstgöring osv. Kommer egentligen inte ihåg så mycket från de här utställningarna för man var fortfarande så tagen av själva huset och gravarna..

Hur som helst kom vi till flygplanen. Han hade döpt det större planet till Lisa Marie, passande nog, och han köpte det för $250 000 och byggde sedan om det för några hundratusen till. Pengar led han verkligen ingen brist på.. tydligen. Modellen är ett Convair 880 Jet och han köpte det av Delta Airlines. Sägs att Lisa Marie aldrig sett snö, då tog pappa Elvis med henne på en flygtur till Colorado. Där fick hon leka i snön i 5 minuter sedan flög de tillbaka. Han kallade planet för "Hound Dog 1".
 


Först kom man in som i en lounge. Sittplatser längs med båda sidorna, pokerbord och lite sådant där lyx. Det fanns även en bar men Elvis själv gillade tydligen inte sprit så mycket men däremot gillade han dricka. Det fanns alltid 15 olika sorters drickor på planet. Bältesspännena var gjorde i guld förresten..



Nästa rum var det här konferensrummet. Lisa Marie fyllde år och Elvis hade ordnat med flygande kalas. Då satt de runt det här bordet.
 Elvis satt alltid i den gröna stolen längst ner i bild. Därifrån kunde han kontrollera ljudanläggning, han hade intercom såväl som en telefon ner till marken.
Rummet efter det här var designat så att du kunde, om du var gäst och mådde dåligt eller var trött, bädda ut en soffa och dra för draperiet. Därefter var det bara att sova!

Rummet därefter var Elvis sovrum. Sängen såg ut så här:



Bakom fotografen fanns hans toa där handfatet var helt i guld. Rätt fjantigt egentligen men har man så mycket pengar kanske man inte vet vad man ska göra av dem? Han var trots allt rätt aktiv inom välgörenhet också så han måste ju haft lite att plocka av!

 Det lilla planet får ni inte se någon bild på. Elvis köpte det i stort sett åt sin manager. Tanken var att managern skulle åka innan Elvis, till nästa gig, och kolla så allt var i sin ordning när kungen kom till stan. Det planet kallade han för "Hound Dog 2". Surprise surprise :-P

 Sedan var dagen slut. Jag köpte en Graceland-DVD som tar upp alla de områden jag pratat om här. Mest för att jag själv ska komma ihåg vad som verkligen hände men också för att kunna visa där hemma. Där får man även se mer om bilmuseet, så det kändes bra. Matte köpte några plektrum :-)



Även om man hört tidigare att Elvis var störst och att han var kung och blablabla så har man inte riktigt tagit in det. Han var ruskigt stor ju. Ofantligt stor. Han sålde över 1 miljard skivor och säljer fortfarande. Graceland har 600 000 besökare per år. Han är den förste döda som sålt ut en konsert (ett band spelade till ett band där han sjöng). Han var en sergeant i armén, han fick utmärkelser för sin välgörenhet, han var en filmstjärna med sina drygt 30 filmer, han var en sexsymbol, när han dog ställde hundratusental fans upp sig efter gatorna för att kunna få en glimt av hans kropp, han är invald i F-Y-R-A Hall of Fames (Country, Rock, Gospel och Rockabilly)... listan kan göras hur lång som helst. Han är verkligen KUNG av rock n roll.

Att få gå genom Graceland och se och tjuvröra hans grejer var stort. Ofantligt. Att stå vid graven var det mest känsloladdade jag gjort sedan jag lämnade Sverige. Det ironiska är att Minnie Mae, farmorn, överlevde allihop. Hon dog 1980, Elvis 1977 och Vernon 1979.
 Efter Gracelandbesöket kände man sig tom på något vis men ändå så full.

Wow.

Jag hoppas att ni orkade ta er igenom bloggen. Känns om att den inte kunnat blivit kortare och samtidigt gjort upplevelsen rättvisa.

 Jag tänkte på det när vi for hem sedan.. Det här är en sådan typisk grej som jag önskar att jag hade fått tagit med er på. Alla borde uppleva det som är en gnutta intresserad av musik... :-)

 Nu har jag hållit på med det här inlägget i snart 3 timmar så nu tror jag det får vara nog för i natt. I morgon eller i övermorgon dyker det upp en blogg om Sun Studios och Gibson fabriken. Underbart häftigt och stort det med! Framförallt Sun! Läs vad Matte skriver om det!!

// Mange

Förresten.. funderar på att börja presentera mig som Ricky för jänkarna.. De kan verkligen inte uttala Magnus. Outbildat folk.

Resan från Nashville till Memphis på Music Highway var lagom lång och rätt skön med strålande väder. Vi såg verkligen fram emot att komma fram till Memphis och få uppleva riktig gammal blues som staden är känd för. Det är framför allt på den världskända Beale Street som allt skulle hända.

Vi kom fram runt 3-4 tiden till vårat downtown hotell. Jag hade nog förväntat mig att "downtown" skulle vara lite fräschare men ack vad jag misstog mig. Det var som att rulla in i ett riktigt slumområde. Vi gick iaf in i receptionen och skulle checka in, trodde vi, men dom hade inte fått in våran bokning alls....
Receptionisten som jobbade där går nog till historien som den struligaste någonsin. Efter att ha gått igenom databasen ca 20 ggr och frågat vad vi heter ca 5 miljarder ggr så gick vi tillbaka till bilen och hämtade bokningsnumret vi fått från hotels.com och övertalade henne att fixa oss ett rum eftersom vi betalat för det.
Hissturen upp till 10:e våningen där vi skulle bo var en upplevelse i sig då den skakade, skramlade och lät som om den skulle gå sönder hela tiden! Väl uppe på rummet så fanns inget av det som skulle finnas med i bokningen så som mikro, kyskåp och kaffekokare. Dessutom så gick det inte länge förän vi såg kackerlackorna krypa lite här och där.

Lättade över att slippa hoterummet klev vi ut på 3rd street och gick emot den legendariska Beale Street för att försöka hitta nåt att äta och kanske kunna se nå bra livemusik samtidigt. När vi kom fram slog det mig direkt hur stämningen liknade den på Bourbon Street i New Orleans och 6th street i Austin med livemusik i nästan varje litet hörn av gatan. Däremot sträcker sig området inte mer än två kvarter men det verkade vara helt tillräckligt för att vi skulle hitta vad vi letade efter. Efter ett par vändor upp och ner så bestämde vi oss för att gå in på en bar som hette Rum Boggie Bar som utlovade livemusik varje kväll i veckan.


En del av Beale Street.

När vi klev in så satt det en ensam stooor svart man på scenen med en gitarr och en mick och spelade riktig gamal blues kompad av en trummaskin. Han hade faktiskt lite samma stil som B B King . Vi satte oss vi ett bord och beställde middag och njöt. :)

Efter middagen gick vi ut på gatan igen och insöp stämningen. Vi stannade till och lyssnade på flera olika band som spelade utomhus. Alla spelade inom genrerna blues och soul och de flesta musikerna såg ut att vara mer eller mindre uteliggare.

Vi betalade 5 dollar i inträde och gick in på ett ställe som låg nära där vi åt middag som skulle ha två scener. Vi satt ett tag och lyssnade på det första bandet som spelade riktig gamal renodlad blues. Därefter gick vi genom dörren till den andra scenen och insåg rätt snabbt att det var samma ställe som vi åt middag på. Då gick vi hem....

Jag var riktigt nöjd med att ha hittat så mycket bra livemusik och det lovade riktigt bra inför resten av Memphisvistelsen. Dessutom skulle vi åka och se Graceland imorgon så jag längtade som ett litet barn dagen innan julafton.

Ingen av oss hade tyvärr med kameran denna kvällen så det blev jättedåligt med bilder men jag lovar att det blir bättre! :p
Mange kommer med en blogg om Graceland imorgon...... jag längtar som tusan till att få läsa den! :p

Höres!

/ Matte

I Nashville skulle vi äntligen hitta lite musik och medans vi var i Atlanta hade vi sett på Hard Rock's hemsida att det skulle vara final i Battle of the bands i Nashville. Klart vi skulle befinna oss där!

 Vi fick lov att bo på ett motell utanför centrum. Rodeway Inn hette palatset och det drevs uteslutande av indier som knappt kunde engelska. Dessutom lågdet i ett "black neighbourhood" så det var lite ironiskt.
 Rummet var ett Non-Smoking men det var inrökt ändå. Vi orkade inte bry oss så det fick lov att vara. Första morgonen skulle vi gå på deras frukost som det stod att de skulle ha och så här långt på resan var det den sämsta frukosten jag varit med om haha. Den bestod av miniatyrmunkar som var helt chokladtäckt samt lite salta kex. De bjöd på äpple- eller äpple blandat med apelsinjuice. Eller något liknande. Synd bara att de blandat med vanligt kranvatten som i USA är duktigt klorerat på sina håll så det var svårt att hålla maten nere ;-)
 Vi skrattade åt eländet och sedan for vi på Opry Mills Mall, som är ett stort köpcenter i närheten av Grand Ole Opry, som är meckat för countrymusiker.

 Väl inne så åt vi lunch, gick runt och kikade i affärer.. Blev snudd på tvingade att köpa något saltaktigt som man tvättar händerna i av någon Israelisk tjej som inte ens visste var Sverige var. Hon ville ha 35 dollar för det men matte bjöd 10 dollar. Det gick hon inte med på. Too bad! ;-)

 I den mallen låg Gibson Showcase som vi trodde skulle vara bra mycket större än det var. Var som en vanlig musikaffär fast det bara fanns Gibson-relaterade produkter där. Plus att man kunde se in når de gjorde några gitarrer men det var inte så som vi trodde det skulle vara. Tar riktiga fabrikstouren i Memphis istället.

 Så var det Hard Rock Cafe-historien också då..
Vi gick till våran indiska receptionist som inte pratade engelska. Hon ringde en "taxi" som skulle komma och hämta oss en halvtimme innan vi hade reserverat bord på Hard Rock. Vi satte oss och väntade och klockan blev så småning om 18.30. Ingen taxi.
 Klockan gick och gick, receptionisten ringde igen och sa att han skulle vara här om 5 minuter. En minut i 19 kom det en Van in på gården och tydligen var det vår "taxi" för kvällen. Ingen taxameter eller något alls. Lite skumt. Han skulle ta oss till Hard Rock på en gång men hans telefon ringde och tydligen skulle han bara hämta en till som skulle downtown.
 Mäkta irriterade och sena kom vi till Hard Rock och sa att vi ville äta. Det var inga problem, det var inte fullt ändå.

 Kvällen gick och vi åt, tog någon drink och öl sådär. Battle of the bands startade och det var framförallt två band som stack ut lite mer än de andra. Ett band hade en gudabenådad sångerska. Jädrar vad hon kunde sjunga! I övrigt var väl inte det bandet så mycket att hurra över dock.
 Sedan hade vi vinnarna, Justin Kalk Orchestra, som lirade... en korsning mellan blues, rock, funk och ja... allt du kan stoppa in där.
 Efter de spelat så presenterade vi oss och vi snackade med dom, bytte myspaceadresser osv och vips så var vi på deras segerparty.
 
 Dessutom hann vi med en mindre rundvandring i Nashvilles centrum innan vi dorg vidare. Rätt fint där inne faktiskt. Problemet just när vi var där var att det var en marathontvävling och det var förvånansvärt många som var med! Höll inte på att hitta ut ur staden med bilen sedan tack vare alla avspärrningar. Men det gick. Till slut. :-)









Memphis, Beale Street, Graceland, Sun Studio och Gibson nästa!

Beklagar utbudet med bilder från Nashville :(



// Mange

På onsdag morgon var det dags att lämna Atlanta för att försöka ta oss till Nashville. Lämpligt nog så ligger Lynchburg på vägen däremellan och där ligger Jack Daniel's destilleri!! Det var självklart att vi skulle stanna till där!



När vi svängde in på Jack området möttes vi av en underbart vacker trädgård med massa träd, gräsmattor och bäckar. Vi gick igenom den och kom fram till Jack Daniel's besökscenter där vi anmälde oss till en rundtur på området.





Turen började med en bio där vi fick en återblick i Jack Daniel's historia, därefter satte vi oss på en liten buss som åkte ut till destilleriet. Vi fick se hur Jack Daniel's whiskey blir till från början och steg för steg ända till den slutgiltiga packeteringen. Våran guide hade för övrigt den fetaste syd-diealekten jag hört hittills!



Vi gick förbi en staty av Jack himself som står framför vattenkällan där vattnet till Jack Daniel's whiskey tas. Vi var också in i det enda huset som fanns kvar sedan Jack's tid vilket var ett kontor där han jobbade. Där inne fanns också hans gamla kassaskåp där han förvarade alla sina dokument och papper över tillverkningen m.m. En dag hade han glömt kombinationen till låset och försökte sparka in dörren men det slutade med att han skadade foten och fick amputera tillslut! Mange frågade guiden om det någonsin hade blivit öppnat sen dess och hon förklarade att det hade det att han förmodligen kom på kombinationen igen dagen efter igen när han hade nyktrat till! :p Måste ha kännts lite surt för han att offra ett ben! :S



Jack daniel's tillverkade också egna ektunnor som whiskeyn lagras i inne i ett enormt lager som vi fick gå in i och kolla på. Det var ofantliga mänder tunnor där inne.





Här ovanför är tunnor i genomskärning. Den längst till vänster är obearbetad och dom andra två är urbrännda. När whiskeyn hälls i tunnorna är den helt genomskinlig. Det är alltså ektunnorna som ger whiskeyn all färg och stora delar av smak och lukt.

Något som är otroligt ironiskt är att lynchburg ligger i the coffee county vilket är ett så kallat "dry county". Det innebär att alkohol inte får säljas eller serveras i hela countyt! :p Det har tydligen varit så sedan förbudstiden när hela amerika hade alkoholförbud och som guiden sa; "You're in the heart of the bible belt now".

Vi for sedan ner till centrum i Lynchburg för att kolla in den enorma Jack Daniel's giftshopen. Jag köpte en aluminium kaffemugg och mange köpte ett par Jack kalsonger och en kapsyl öppnare! :p Jag fick ett jack shotglas på köpet för att jag handlade över 5 dollar, Mange fick två! :p

När vi var nöjda där drog vi vidare mot Nashville där vi ska stanna ett par dagar nu! Mange kommer förhoppningsvis med en Nashville-blogg imorgon! Hoppas också på att kunna knåpa ihop en videoblogg från Lynchburg så småningom!

Ha det gött!

/ Matte


En Jack nascar.

Dagen efter akvariet var det dags för the World of Coca Cola. Vi fick en tidig start på dagen och var nog vid byggnaden innan 11.00. Starkt jobbat kan man tycka! Vi betalade de $15 som det kostade att gå in och därefter fick man sätta sig ned och vänta på att showen skulle börja.



 Det hela började med att vi fick gå in i ett rum som var fyllt med Coca Colaprylar från hela världen och från olika år. Den äldsta prylen var en keramikskål som man använde till att blanda Coca Cola "syrup" och vatten för att få till rätta drycken. Den var från sent 1800-tal (typ 1888 eller något liknande).  Vi hade fått en väldigt gladlynt guide också. Nästan lite jobbig! :)



 Efter det var det dags för en introduktionsfilm som egentligen inte sa något alls. Var en tecknad film som "visade vad som hände i en drickaautomat" efter man rullat in pengen. Det häftigaste var att bioduken gick upp efter filmen och man fick gå genom en gång bakom duken till resten av utställningshallen :-P

 Vi började med att gå igenom deras maskinutställning där man fick se när de fyllde flaskorna och kvalitetskontroll osv vilket inte var så jättespännande faktiskt. Det bästa var väl att de gjorde det på riktigt så allt var igång och det var faktisk Coca Cola som man fyllde i flaskorna.





 Efter det gick vi in i ett rum där man fick se en massa olika prylar med koppling till Coca Cola eller att det helt enkelt var Coca Cola prylar; det fanns originalpapper på saker som uppfinnaren, John Pemberton, skrivit eller liknande. Det fanns automater, en leveransbil, burkar, CocaColaautomaten som var i rymden, små flaskor, stora flaskor, pins, gitarrer, fotbollströjor och ja.... ni fattar nog. Är ju världens största samling av Coca Colasaker. Var nästan så mycket att man inte såg nåt alls. Man ser ju inte träd för bara skog... ;D





 Så kom vi ut och såg att Coca Colabjörnen var där. Matte ville inte bli fotograferad med honom. Då gick vi och kollade på målningar med Coca Cola på. Var rätt häftigt i och för sig men det häftigaste var att man fick skriva något minne med Coca Cola. Vi skrev en historia och skrev sedan att de inte fick glömma att kolla in vår nya EP. Vi får se om det funkar ;-)



 Efter det gick vi på 4D-bio. Handlade om två tokar som jobbade i ett labb, en assistent och ett geni, som skulle ta reda på hemligheten med Coca Cola. Började utanför med att assistenten stod och intervjuade folk om Coca Cola och när det var klart så utbrast hon "Jag har det!" som att hon kommit på hemlisen med vad som gör Coca Cola så gott. Därefter fick man gå in och sätta sig i stolarna. Eftersom det var 4D så rörde sig stolarna, det fanns luft som blåstes på en och andra effekter så man rycktes väl med i historien på ett annat sätt än vanlig film. Rätt häftigt!!
 Handligen på filmen i sig var inte så imponerande eftersom de inte avslöjar receptet men var ändå en grymt rolig upplevelse ;-) Matte är totalt såld!! Who wouldn't be, right?

 SEDAN kom det som JAG tyckte var höjdpunkten: all provsmakning man fick göra! De hade delat upp det på kontinenter och det var inte "så här smakar Coca Cola i andra delar av världen" eftersom all "syrup" görs på ett ställe medans det späs ut och packeteras på massa, massa olika andra ställen runt om i jorden. Det var olika drickor som ingår i Coca Colas emperium. Världsdelarna som fanns var Afrika, Asien, Nordamerika, Latinamerika och Europa. Dessutom hade de en sektion med "vanlig Cola" som Vanilla Coke, Cherry Coke, Diet Coke osv.
 Det var bara att sätta igång att smaka och ni kan se ganska bra i videobloggen hur det gick! ;-)





Därefter var det som på alla sådana här ställen; genom souvinirshoppen för att komma ut. Köpte två klistermärken. Klistermärken är roliga.

 Totalt sett var det en grym dag! Vi försökte leta rätt på Martin Luther King Jrs grav också men vi gick fel, sedan gick vi fel och hmm.. sedan gick vi fel igen! Gick förbi en park med bara gäng såg det ut som också så vi drog tillbaka till hotellet. Så viktigt var det inte :-)

 Imorgon ska Matte berätta om vad vi gjorde idag! En liten hint är att vi besökte något man kan dricka ;-)

Hoppas ni hare!

// Mange

Den rätt trevliga historien om vår atlanta vistelse började med att vi läste lite broschyrer som vi plockat i lobbyn. Vi hittade ett kort om Georgia Aquarium som tydligen skulle vara VÄRLDENS STÖRSTA akvarium! På baksidag av kortet var en karta med en vägbeskrivning och det var ingen tvekan om att det var där vi skulle spendera vår dag! Med hjälp av vägbeskrivningen letade vi oss igenom Atlantas hyffsat folktomma gator och fram till en enorm bryggnad som visade sig vara akvariet!

Förväntansfulla och 38 dollar fattigare klev vi in genom portarna som tog oss fram till den stora salen där alla de olika äventyren skulle utgå ifrån. Det var verkligen en stor sal och man blev rätt imponerad bara av att stå där och titta!


Ett hörn av den stora salen.

Allting var uppbyggt i olika teman och det första vi gav oss på var "The Coldwater Quest" som innehöll fiskar som lever i kallare vatten! Där såg vi bland annat Beluga Whales och olika hajar.


Beluga Whales.


Haj med såg.


Haj.

Efter den upplevelsen var det dags för en om möjligt häftigare upplebelse. Vi köpte en biljett som inkluderade en filmvisning på en bio. Men det var inte vilken bio som helst, det var en iMAX 4D-biograf vilket innebar 3D glasögon och en stor skärm med 3D bild. Den fjärde dimentionen var i form av biostolar som rörde på sig, vinddrag från fläktar i stolen framför och lite vattenskvätt från taket i exakt tajming med filmen för att öka upplevelsen ytterligare. Jag måste säga att jag tyckte det var riktigt coolt även fast det var en animerad informationsfilm om att man inte ska slänga skräp i vattnet!

När vi kom ut från filmen såg vi på andra sidan av rummet att dom sålde biljetter till en stor Titanic utställning. Det kostade ytterligare 8 dollar och vi är som sagt under en rätt tight budget men vetskapen att vi hade ett lager med konserver hemma gjorde att vi tog beslutet att köra på det!

Jag ångrar verkligen inte att vi gjorde det för det var otroligt intressant med massor av fakta och massor av prylar som plockats upp ifrån skeppet. väldigt mycket av det var personliga saker som passagerarna hade med sig. Det fanns även flera uppbyggda modeller på t.ex. 1a klass rummen, 3e klass rummen och korridorer. Man fick dock inte filma eller ta kort där så det blir tyvärr inga bilder därifrån.


Videoblogg nummer 10!

Därefter bar det av mot mer tropiska klimat.


Färggrann firre.


Fiskar i Amazonas!


Pirayor.

Nästa tema blev "Ocean Voyager"


Mange långt under ytan.


Valhajar


Jag :)


Tunnel!

Det blev verkligen en fullspäckad dag och det bästa är att jag kan lova att mange kommer med en minst lika intressant blogg om dag 2 i Atlanta!

Ha det gött!

/ Matte


Vi avslutade såklart dagen med att åka rutschbana!

Från snabbspaningen i Key West så begav vi oss norrut igen för att åka genom, samt uppleva Everglades. När man talar om Everglades så tänker man väl framförallt på Alligatorer och airboats och det var precis vad vi tänkte pröva.


 
 Vi tog snabbast möjliga vägen från Key West vilket från början var samma väg som vi kom dit (så klart) men sedan vek vägen av och vips så var det oändlig raksträcka på oändlig raksträcka. Det var inte en tungt trafikerad väg som överallt annars i Floridaoch den var heller inte speciellt jämn.
 Längs vägen så kunde man se en kanal som vi antog var konstgjord. På andra sidan kunde man se träskväxtlighet och olika guidade turer med airboats osv. Efter vägarna kunde man också stanna och skåda ett rikt djurliv!

 Efter en relativt lång körning kom vi så småningom fram till Everglades City som inte är något city utan en by med styft 500 invånare. Skulle gissa på att turister är deras främsta inkomstkälla i "staden". Det fanns fler som erbjöd airboat-turer än vad det fanns gravstenar på kyrkogården.
 Vi hade i förväg spanat in något som hette "Captain Doughs Airboat Rides" eller något i den stilen. Det var inte svårt att hitta biljettkontoret så vi drog dit och köpte var sin biljett.
 Runt 16.00 kom vi ut på träsket med våra fina hörselkåpor på. Tillsammans med en bakvänd keps och solbrillor så såg man nog riktigt, riktigt häftig ut!! ;-)



 Resan på airboat runt i världens näst största mangroveskog var häftig! Vi fick se olika slags djur som bodde i marken, precis vid vattnet som grävde olika gångar och såg allmänt vidriga ut. Trodde man skulle drömma mardrömmar om djur som kröp omkring på en men.. slapp det. Närgågna fåglar var också vanligt, men det berodde nog mest på att guiderna matade dem med fisk..
 Man fick inte se så pass mycket vilda djur som man hoppats på under airboat-turen men man fick se en oändlig mängd mangroveskog. Rätt häftigt faktiskt.













 Efter den turen så letade vi åt en mataffär som inte var välsorterad, vi åkte runt i byn och letade trådlöst internet så vi kunde boka hotell för nästa natt (inte natten som kom alltså), vi tankade och vi var i valet och kvalet om hur vi skulle göra den här natten. Vi visste att det skulle finnas campingar utefter vägen men vi visste inte hur standarden på dessa skulle vara. Det diskuterades egentligen inte mycket.. valet var i princip klart sedan innan; camping gäller!



 Vi tutade iväg från Everglades City och började köra västerut men det kom aldrig någon campingplats. Jag visste att vi kört förbi en som verkade bra innan vi kom till Everglades City.. Efter ett tag vände vi på skutan och fick köra tillbaka.

 När vi kom fram till campingen blev man rätt fundersam. Fasaden var risig som fan och det brukar ofta betyda att resten av stället inte är så välskött heller. Vi gick in i vad som verkade vara en souvenirshop och möttes av en man som pratade på bred dialekt, var lagomt fet, linne, keps, svettig och hår över hela kroppen. Utöver det såg man oändligt mycket vägglöss också.. Fint stället. Riktigt hög klass.
 Detta skrämde oss dock inte som man kanske kan tycka att det borde ha gjort. Vi skrev in oss för två nätter vilket kostade 22 dollar. Billigt var det ju i alla fall! Fräscha mannen bakom disken sa att vi skulle köra fram dit det stod Night Office så skulle en annan snubbe möta oss där.

 Vi rullade genom grinden och fram till en stoppskylt. Efter några sekunder kom det en karl på en fyrhjulig som var om möjligt ännu fetare och ofräschare än den vi nyss träffats. Han sa att vi skulle följa efter honom och det gjorde vi. Han visade på platsen där vi kunde parkera; under några träd vid en eldstad. Han sa att vi kunde göra upp eld om vi ville och pekade på lite ved som låg på backen. Han förklarade att mer ved skulle kosta 5 dollar.

 Med hög sinnesstämning började vi göra det vi skule; äta och sova och känna oss lite friluftiga. Jag satte iväg för att gå på toa och den syn som mötte skulle kunna få vem som helst avskräckt. Spindelnät, kackerlackor, vägglöss och allt djävligt man kunde tänka sig. Att sätta sig på toa fanns inte på kartan (tur i det här fallet att man är en pojk). Skrattandes gick jag ut och berättade för matte om min upplevelse. Vid ett senare tillfälle när matte varit på toa kom han ut och sa "Du skämtade i alla fall inte om toan.." Det var ett statement.

 Vi gjorde upp en eld och värmde våra konserver över den. Letade åt lite grenar och sånt som kunde vara bra för att hålla elden vid liv under kvällen.
 Konservmaten smakade grymt bra och sedan blev det gitarrlir, spaning mot den stjärnklara himlen, vedinköp och ommöblering i bilen så matte kunde sova i bagaget.



 Natten blev som den blev, ingen kvalitetssömn direkt men man somnade ju i alla fall! Matte vred på sig så ruskigt många gånger för han hittade ingen skön sovställning, det var varmt som fanken i bilen och klockan var inte så mycket men vi var i Everglades, vi är unga och vi har inte hur mycket pengar som helst så det var riktigt grymt ändå! :-)

 Vi vaknade runt 8 och var imponerade över oss själva att vi lyckats sova så länge. Vi käkade frukost, plockade ihop våra grejer, packade om i bilen och satte iväg mot Ocala, som är en ort ganska mitt i Florida, där vi skulle sova för natten. Färden dit gick utan bekymmer. Vi käkade på ett Applebee's och jag käkade min första amerikanska steak. Den var helt, helt okej.


Videoblogg 9

 Natten i Ocala var också helt odramatisk. Vi käkade middag från hotellets restaurang, såg lite på Sagan om ringen-maratonet som gick på TV. Skaffade efterrätt och sedan la vi oss i princip. Körningen dagen efter skulle bli rätt lång och vi var ju lite trött från natten innan.

 Körningen till Atlanta var även den helt odramatisk, förutom att det blev trafikstockning på väg in till Atlanta. Men efter en tankning så tog vi en annan väg in till staden som gick ruskigt smidigt. Man fick se lite hoods och lite rikemansvillor. En sak som är sjukt är att man kan åka förbi en billboard där det står något i stil med att Jesus älskar dig för att passera nästa billboard där det är reklam för det lokala vapenshopen där alla kan gå in och skaffa var sitt vapen utan kreditkoll. Sjukt land....

Vi kom fram till hotellet och checkade in, parkerade bilen och begav oss ut för att leta middag. trots att hotellet ligger downtown Atlanta så var det inget folk på gatan (utom två uteliggare som var det första man stötte på). Vi hittade några affärer men de var stängda på söndagar. Ju längre vi gick desto mer brydd blev vi. Hard Rock Cafe och Hooters var öppna men det kändes inte rätt för den kvällen. Till slut hittade vi till ett McDonalds som var i besittning av ett gäng "bröder". Vi gick förbi, blev erbjudna att köpa knark, kom in på McDonalds, blev erbjuden att köpa knark, beställde vår mat, fick vår mat och drog fort som fanken därifrån. Vissa sa att de sålde weed rätt ut medans en del körde med "Are you here for the game?". Var inget farligt men man kände sig inte speciellt. hemma där. Speciellt inte eftersom vi var de enda vita där. Det stämmer det taxichauffören sa i Miami: "Vita kommer till svarta kvarter för att köpa knark. Är de inte där för att köpa knark så är de turister som har kommit fel". Med det i åtanke så verkar man så avtrubbad och laid back som möjligt för att inte dra till sig mer uppmärksamhet än man redan gör. Det som var konstigt var att vi var i stadkärnan men hamnade på ett sådant ställe...

 VI drog tillbaka till hotellet och satte i oss vår burgare. Lite senare på kvällen rullade en text på TVn om att vårt område befann sig i en zon där de utlyst en "Tornado Warning". Den var inte alls akut på något sätt men man skulle vara beredd. Kvällen gick och man hörde lite avlägset åskdunder och någon blixt men det blåste inte speciellt mycket och det kom inget hagel. Vi var utom fara i alla fall.. Vi hade ändå bara gått ner till garaget om det blivit riktigt farligt.
 På morgonen dagen efter såg vi på TVn att ett county inte så långt härifrån hade fått sig en "touch down", alltså det hade blivit en tornado. Den hade slitit upp några träd och förstört lite annat men ingen hade blivit skadad (däremot hade två stycken dött i Alabama som var i sina trailers när det inträffade. Inte den stabilaste byggnaden att befinna sig i kanske så.. ). Men nu är vädret fint igen :-)

 Matte får berätta sedan vad vi gjorde idag.. rätt trevlig historia! :-D

Godnatt // Mange

 

Sista dagen i Miami bestämde vi oss för att kolla in centrala Miami eftersom vi lyckats undvika att ens åka igenom det på hela vistelsen. Vi kunde se alla höghusen från våran ö och dom såg väldigt stiliga ut. När vi väl rullade in där så möttes vi mest av mycket skitiga och slummiga gator med några höghus stickande upp här och där. Men nere vid hamnen och vid ett litet "bussiness distrikt" var gatorna lite mer städade så vi gick runt där en stund!


Downtown Miami!!




Park i Miamis hamn.

När vi blev nöjda på Downtown Miami så sökte vi rätt på första bästa köpcentrum på GPS:en och drog dit för att försöka hitta varsin kostym. Vi har ju ändå bokat hotell i Las Vegas redan så vi tyckte det var lika bra att göra alla övriga förberedelser i god tid! ;p Det kommer väl förmodligen upp nån bild på vad vi köpte! :)

Det blev en tidig kväll den kvällen med tanke på den hyffsat långa resan vi skulle göra morgonen efter ut till Key West.


Vi klev upp tidigt och drog iväg söderut mot Key West i ett strålande väder! Efter en liten stund tog Floridas fastland slut och det enda som blev kvar var en väg som går rakt ut i havet och delar Atlanten från Mexikanska Golfen. Vi stannade till på en ö ("key") och åt lunch och fortsatte sedan hela vägen ut till änden av US Highway 1, Key West.

Det första vi gjorde var att hyra cycklar på hotellet och ge oss iväg för att utforska ön. Det finns ju som tur är en begränsning på hur mycket fel man kan köra på en ö, så vi körde runt lite på måfå!
Vi lyckades ta oss till "Southernmost Point" som är ett monument som markerar kontinentala USA:s sydligaste punkt.


Sydligaste punkten! Var lite svårt att sikta med kameran åt fel håll men det är monumentet där bakom mig! :p

Därefter cycklade vi vidare in mot centrum för att försöka hitta till Ernest Hemmingways hus där han bodde mellan 1931 och 1940.


Hemmingways hus!


Här får ni följa med en sväng på cyckelturen! :)

På kvällen var vi bara tvugna att kolla in Key Wests mest berömda bar, Sloppy Joe's Bar, som ligger efter huvudgatan Duval Street. Det sägs att Hemmingway ska ha tillbringat en hel del tid där. Och väl där hittade vi vad hela den här resan går ut på att hitta, livemusik!!! :) Det var iofs ett cover-band á la afterski och medelåldern på publiken var bra mycket över våran, men det var ändå riktigt kul att se och höra. Det blev en hel del gamla goda hårdrockshits och även några låtar som uppenbarligen var hits (av publikens reaktion att döma) men som vi aldrig hört tidigare. Riktigt bra musiker var det iallafall. Dom bjöd även på en överraskning i form av en gammal baseball-stjärna som iklädd en hawaii-skjorta kom upp på scenen och genomförde årets falsksång. :)


 Ett hörn av Duval Street på dagen.

Det blev bara en dag i Key West, så på morgonen efter drog vi iväg norrut igen mot dom oändliga träsken i The Everglades. Och nu var vi sugna på lite äventyr......

/Matte

Oh yeaaaah! Idag var vi tillbaka i vårt rätta element; på stranden! Vi hade bestämt att det skulle bli South Beach idag igen efter att ha slummat uppe på vår strand ett par dagar.
 Vi vaknade 10.30 (konstigt nog så sover vi bara längre och längre) och körde i oss frukost. Här uppe vid 86e gatan så såg inte vädret så värst lovande ut men så fort vi kom ner till 7e gatan så var det molnfritt! Lysande planering!
 Vi la oss direkt och började steka i en av våra $10 solstolar och varvade med att läsa, lyssna på musik och bara sova.

 3 timmar senare var vi klar. Vi såg att olika molnformationer som verkade illbådande komma in mot stranden. Vi körde hem, med ett litet depåstopp i en Publixaffär för att plocka upp lite nödvändiga saker som vatten och plastbestick.

 Nu däremot.. cirka 5 timmar efter vi åkt hem, så ser man att quote: "Fy fan vad solen tar här nere, Robban!" (Sällskapsresan). Vi är numera av en väldigt röd/brun nyans! Riktigt vackert faktiskt! Inte helt brända men heller inte helt bruna. Jag tar för givet att det kommer bli en riktigt fin brunfärg inom ett par dagar dock ;D Ni behöver INTE tycka synd om oss!!! ;-)

Idag bokade vi även hotell i Key West (inte alls så billigt) och i Las Vegas. Vi bokade två nätter på Hard Rock Hotel och två nätter på nåt annat ställe! Ser fram emot det riktigt mycket! Finns tennisbanor på det hotellet!

Förresten, det regnade nyss. Otippat.. Ska regna imorgon också. Efter imorgon drar vi vidare. Ingen som vill med ? Finns plats över!

// Mange

Det är ju ingen hemlighet att mange är ett litet One Tree Hill fan att döma av hans blogg från Wilmington. Jag är om möjligt ett lika stort fan av serien Dexter som utspelar sig i Miami och lyckligtvis så fick vi några timmar över mellan solnings-passen och shoppingrundorna för att leta rätt på några av seriens "filming locations".

Vi började såklart att leta rätt på stället där dom filmat exteriören av Dexters lägenhet som ska föreställas ligga i Coconut Grove. I verkligheten ligger det på den östra av dom två öar som utgör "The Bay Harbour Islands", vilket jag listade ut genom att googla runt lite. Det var bara att knappa in adressen på GPSen och dra iväg.
När vi kom fram såg jag ganska direkt var det var men området var privat så man fick inte gå in där. Dessutom var det häckar, träd och stängsel runt så man kom inte alls så nära. Jag lyckades ändå få till några bilder.


Min bild av lägenheten och gården.


Han bor längst ut mot vattnet på andra våningen! :)


Här är en scen ur serien!

Nästa stopp var The Seven Seas Motel som ligger inne i Miamis lite slummigare områden. Det är i poolen på det motellet dom hittar "The Icetruck Killer's" första offer i första avsnittet på första säsongen. Vi kände inte alls för att köra in genom grindarna så vi tog lite bilder från bilen medan vi åkte förbi. Dom hade för övrigt målat hela skiten blått (i serien är det rosa)! :)


Våran "drive-by-shooting" av motellet!


En scen ur serien.

Det var egentligen allt vi kollade på från serien den dagen. Egentligen är det inte alls mycket mer än det som är filmat i Miami. Det mesta annat är filmat i Californien! Men när jag tänker efter så var vi ju faktiskt inne i hockeyarenan i lördags där dom filmade litegranna från första säsongen också. Vi har ju även varit på "strippen" på south beach där den absolut första scenen i första avsnittet filmades, när dexter kör förbi alla restauranger sent på natten! :p

Aja, nu har jag verkligen nördat klart om det här! Hoppas inte alla som inte sett dexter slutar läsa bloggen för det här och tror att jag spårat ur! ;)

Idag åkte vi ner till Coconut Grove och kollade på dom finare bostadsområdena! Det var verkligen som taget ur en film-idyll med alla lyxvillor, sportbilar, lyxjakter, kanaler, parker, öar och palmer. Såklart så hann jag inte ens ta ett enda kort innan batteriet tog slut i min kamera och mange hade inte sin med sig heller så vi fick inte med oss ett enda kort på det området jag mest skulle vilja ha kort på från hela resan såhär långt! Vår vanliga tur! :)

Nu är det läggdags. Imorgon ska vi steka på south beach igen! Höres! :)

/Matte

Lördagen var uppbokad; vi skulle se NHL-hockey! Med tanke på vad man sett på TV och så så borde det vara upplagt för att bli bra underhållning.
 
 Det var dagen efter vår bragdartade promenad från South Beach upp till hotellet som ligger på 86e gatan ungefär. Vi har gått till 86e gatan förut men det var i NY och där var det kortare mellan gatorna. Det här var... brutalt långt. Hur som helst..
Vi hade förtjänat lite vila så vi hamnade på stranden, så vi fick lite sol innan vi skulle dra till matchen.
 Matchen började 19.00 men eftersom vi hade köpt biljetterna på Will Call så var vi tvungen att hämta ut dem tidigare. Därför bestämde vi oss för att vara i väldigt god tid ut dit.
 Körningen tog väl runt 40 minuter och vi var bland de första där kändes det som. Kom nog dit runt 16.15 eller något sånt. Vi klev ut ur bilen och möttes av en tryckande värme. Var riktigt varmt och vi sökte upp skugga så fort vi kunde. Tror båda två blev lika förvånade över att det var ett live-band som spelade utanför dörrarna! Var faktiskt helt okej också där ena sångaren hade riktigt skön röst.



 Det visade sig att Will Call-båsen öppnade 17.00 så vi stod bara och lyssnade och försökte svettas så lite som möjligt. När klockan blev dags så hämtade Matte ut biljetterna och vi ställde oss åter i skuggan.
 Klockan 17.30 insåg vi att insläppet började inte förrän 18 och vi som inte ätit middag var tvungen att komma in för att få i oss någon mat, men vi kunde bara vänta. Under tiden började ett annat band rigga sina grejor på en annan scen. Det bandet visade sig vara betydligt sämre tyvärr men innan de hunnit spelat 2a låten så hade vi kommit in.



 Det var riktigt skönt att komma in. Som att komma till himlen efter att ha spenderat 45 minuter i helvetet. Var kallt och skönt! Var till och med tvungen att ta på mig tröjan jag hade med.

 Vi letade upp lite mat och sedan letade vi rätt på platserna, som var högst upp i ena hörnet. Vi fick åka rulltrappa upp förresten. Typiskt amerikanskt att slippa anstränga sig!



 Förväntade mig en brutal ingång men efter de allt slit med att bygga upp stämningen så blev ingånggen rätt lam. Inte alls så imponerande.

 Hur som helst var matchen igång! Blev ingen tempostark match direkt men jag gissar på att det hade att göra med att Panthers inte kunde nå slutspel. Vi irriterade oss mäktigt på alla reklampauser de har i perioderna här. Spela 5 minuter och sedan paus? Sjukt... Bevisar hur mycket makt medier har.. Vi fick i alla fall se många mål! Men vi gick vid 6-4 till Panthers. Har faktiskt inte kollat vad matchen slutade. Svenskar vi fick se var Niklas Bäckström och Micke Nylander, båda i Washington. Just ja, vi fick se några svenskar framför oss i kön in till matchen med!





 Vi gick lite tidigare för att slippa trängsel från parkeringen och det slapp vi. Vi kom ut riktigt lätt och sedan var det tillbaka till hotellet för att.. inte vet jag.. sova till slut :-)

 Det var kul att se en NHL match men matchen var inte lysande. Hade varit roligare att se en Play Off match men vem vet.. vi kanske lyckas fixa se en sådan också!

// Mange

Det var en riktigt skön känsla att rulla in i Miami i torsdags, i alla fall för mig som fick titta på alla skyltar, lysen, palmer och höghus. Mange däremot (som körde) var mest bara bekymrad över att det var så mycket trafik! :)

Den första tanken man fick var att det var mer skyskrapor och höghus än vad man väntat sig och att luften var så jäkla fuktig när vi klev ur bilen på vårat hotell på Miami beach så att det knappt gick att andas! :p Resan ner hit från Jacksonville tog ju exakt hela dagen så vi hann inte med nåt mer den kvällen utan deckade så fort vi kom in på hotellrummet! 

På fredag morgon var vädret strålande och våra förväntningar på South Beach var skyhöga så det var ingen tvekan om att det skulle bli den första anhalten på våran Miami vistelse. Vi tog våran Cheva och rullade ner efter Miami Beach tills vi hittade ett stort, näst intill igenväxt, parkeringshus runt 6:e gatan. Därifrån var det en kort liten promenad ut till den enormt långa och folkfyllda South Beach! Väl där hyrde vi solstolar för 10 dollar/styck och kollade på folk! :)


Stort, näst intill igenväxt, parkeringshus!!!

Efter ett långt stek-pass på south beach så ville vi absolut se vad Miami hade för livemusik och nattliv att erbjuda. Vi åkte hem, googlade fram ett bra punk-live-ställe inne i Miami, sprang ut och hoppade in i en taxi. Vi gav schaffisen adressen och han drog iväg. Vi började snacka lite med honom och förklarade att vi skulle till en pub och lyssna på live musik...... det var då han blev lite ifrågasättande och undrade om det var ett nytt ställe som han aldrig hört talas om men vi hade ingen aning, vi ville bara dit och lyssna på musik. När vi började närma oss så berättade han att det området var ett riktigt slum-område där det fanns mycket droghandel, prostitution och kriminalitet och att inte ens miami-polisen hade nåt att säga till om där, så vi sa bara till honom att vända och ta oss tillbaka till south beach så fort han bara kunde. Ju mer jag tänker på det så inser jag vilket jäkla klipp den taxischaffisen gjorde på oss då vi fick betala dubbelt så mycket som vi hade tänkt oss...... :S

Så då var vi tillbaka på south beach. Det är verkligen där alla turister samlas på dom tusentals restauranger och uteställen som finns utefter beachen. Mange var förstås besviken eftersom han klätt sig i punkkläder med byxor med diverse pentagram och Jack Daniel's loggor fastsydda men det var en smäll vi fick ta.... vi hade ju iaf livet i behåll! :p

Vi gick in på ett ställe som hade livemusik och lyssnade bl.a. på en riktigt skön version av stairway to heaven som framfördes av ett till synes jamaikanskt reaggeband.

När vi var less så bestämde vi oss för att gå hem. Vårat hotell ligger ju trots allt på samma ö som south beach! Det visade sig vara betydligt längre än vi trodde.....

Efter en timmes gående så började vi bli helt slut och halvt apatiska. Vi började kolla runt på gatnumren och insåg att vi bara kommit havvägs! Vi övervägde att sätta oss någonstans och vänta tills en taxi dök upp men eftersom vi är under en extremt tight budget och vi redan gjort ett monumentalt misstag med taxin dit så fortsatte vi gå.

Efter ett tag kör en bil förbi med en öppen ruta och börjar skuta mot oss. Jag blev träffad av en kula i höften och blev lätt chockad. Vi insåg ganska snabbt att det var ett gäng ungdomar som åkte runt och sköt med soft airgun på turister men det är ju ganska häftigt att säga att man varit med om en "drive by shooting" ! :p

Det var riktigt skönt att lägga sig i sängen efter en två timmar lång promenad....

NHL-hockey bokad lördag. Mange skriver mer om det!

/Matte


Miamis finare delar! :p
 

Ett par dagar efter att det verkligen hände kommer så historien om resan mellan Jacksonville och Miami, båda inom delstaten Florida.
 
Tidigare hade vi planerat att ta hela sträckan på två dygn, och sova över i Titusville men efter att vi bokat hotell i Miami efter mattes tid (ett dygn efter det faktiska datumet vid det tillfället, men oroa er inte, han är på rätt dygn nu ;-) så insåg vi att vi måste bränna hela sträckan på en dag vilket i och för sig inte är så farligt, det handlar om ungefär 56-60 mil men med tanke på hur trafiken kan vara i USA och att John F. Kennedy Space Center låg på vägen så var det upplagt för en lång dag!

 Vi bestämde oss för att ge oss iväg tidigt så det var upp, äta frukost och sedan iväg. Tror vi kom iväg runt 9 - 9.30 och det var en strålande fin dag.
 Första sträckan drog vi efter kusten, Highway 1, istället för att ta Interstaten. Vi insåg sedan att det skulle ta onödigt lång tid och så underbart fin var inte kuststräckan (gick inte vid vattnet ens) att det var värt det. Vi svängde upp på Interstate 95 och drog neråt i ett betydligt bekvämare tempo.

 Vi hade blippat in GPSen på nåt som hade att göra med Kennedy Space Center men det var inte the real deal. När vi kom fram dit så såg vi ett bord för att käka vår egen medhavda lunch; (vi hade varit väldigt duktiga och köpt mat på affären istället för att käka ute) rostbiff och potatissallad. Efter käket så letade vi åt riktiga Kennedy Visitors Center och körde dit. Det visade sig vara runt 40 miles längre ner. Var nog förresten efter vi käkat som vi letade åt Interstate 95.

 Efter ett tag så kom vi fram till Kennedy Space Center som visade sig ha en mäktig parkering och en tryckande värme. Vi parkerade och gick mot grindarna och höll på att trilla av pinn när vi såg vad inträdet kostade.. $38 för en vanlig biljett! Efter ett kortare resonemang där utfallet blev rätt självklart (vi kunde ju inte åkt ända hit och sedan inte gått in) gick vi in på den vanliga biljetten. Med skatt blev det $40.31 eller något sånt. I den biljetten skulle en buss-tour ingå så vi gick in, kollade runt lite, och sedan började vi köa.




Innerplan


Dålig karta men våra busstopp var i alla fall de gula rutorna

 Kön gick fortare än vi trodde och vi kom iväg rätt direkt. Busschaufförerna fungerade även som guider och det var 3 stopp vi skulle få stanna vid ute på fältet. Fältet innebär en massa olika byggnader och det fanns stora tankar som innehöll flytande syre, ett par uppskjutningsrampar, en stor byggnad där all underhåll och preparering av rymdfärjor ägde rum osv. Det fanns även alligatorer och skumma fåglar eftersom det här även var ett reservat.

 Första stoppet var på LC-39 Observation Gantry, ett observationsdeck där man fick en 360-överblick över hela området egentligen, 60 fot upp i luften (ungefär 18 meter). Åt ena hållet låg VAB (Vehicle Assembly Building, där man preparerade och underhöll rymdfärjor), åt nästa kunde man se en avfyrningsramp långt bort och så vidare. Åt alla håll fanns någon skum byggnad att se.


Uppskjutningsramp där det faktiskt stod en färja som snart ska skjutas upp.


Vehicle Assembly Building, där man servar färjor osv. Var rätt häftigt att höra
hur de fick färjorna från denna byggnaden till ramperna. Var en enorm
ansträngning där enorma transportplattformar kröp fram på en grov, grov grusväg
med förjan på. Totalt vägde det 18 miljoner pounds eller något liknande.

 Efter det tornet så var nästa stopp Apollo/Saturn V centrat vilket var rätt häftigt. Det började med att vi fick se en kortare introduktionsfilm, efter det så fick vi gå in i ett annat rum där man hade riggat de verkliga kontrollerna som styrde någon av Apollo färderna, kommer inte ihåg vilken men jag tror det var Apollo 8, som var den första bemannade rymdresan där man lämnat Jordens omloppsbana, trätt in i någon annan himlakropps omloppsbana (månens) och därefter återvänt till jorden.
 Apollo 8 företräddes av Apollo 7 raketen, som var första bemannade amerikanska rymdresan någonsin. Som lyckats. Året innan, alltså 1967, hade försöken med Apollo 1 slutat i katastrof där besättningen omkommit i en brand innan man ens kommit till avfyrningsdatum. Så jag antar att det med Apollo 7 och 8 var lite känsligt. Hade inte dessa Apolloraketer gått bra så hade det kanske varit slutet för rymdprogrammet.
 
 Efter man varit i det rummet så fick man komma in i en stor hall där man hade hängt upp en raket. Det var rätt häftigt faktiskt! Kolla in bilderna.







 Efter vi varit där så hade det nog gått cirka 2 timmar eller något liknande och vi började känna oss stressade eftersom det var en hel del körning kvar till Miami. Vi hade väl kommit halvvägs på vägen ungefär så vi hoppade över sista stoppet, International Space Station centrat. ISS är ett internationellt projekt där man håller på med att sätta ihop en forskningsstation som ska vara komplett 2011. Den kretsar i omloppsbana runt Jorden på ungefär 400 km höjd. Kuriosa är att ISS har tagit emot första rymdturisten. En amerikan med för mycket pengar. Han fick lägga ut 20 miljoner dollar för att få åka upp med en rysk underhållningsfarkost. Det var förresten ISS som Christer Fuglesang besökte. Han ska snart upp dit igen.

 Vi hoppade in i bilen och började bränna ner mot Miami vilket var en rätt händelsefattig resa i sig. Vi poppade U2s nya album och Motley Crues första halva på Carneval of Sins.

 Ju närmre vi kom Miami, desto tokigare blev Matte. Tro mig när jag berättar det... Jag må vara nörd i vissa saker och serier men Matte är betydligt värre när det gäller Miami och Dexter ;-) Haha. Men skönt det.

 Jag tror att jag låter bli att berätta om inträdet till Miami för det blir nog mer exalterande läsning om Matte berättar om det. Jag satt mest och svor åt den täta trafiken! :-) Dessutom är klockan 01.40 och vi ska springa imorgon är det tänkt.

Det kommer komma en eller, mest troligt, två filmer om Space Center-besöket men det kommer ta lite tid att fixa ihop så håll tillgodo ;-)

Godnatt (godmorgon) ha det bra :-)

// Mange

Har fixat en karta med markörer för er som är nyfikna på vilka orter vi tänkt pricka in! Följ bara länken så bör ni hamna rätt. Vi har skrivit in datum så långt vi vet!

Länk

Kanske inte en av våra vanliga bloggar men ny är EPn och nya MySpacen släppt! Kika och lyssna HÄR!

Yeah! Äntligen har vi rullat in i "The Sunshine State" - Florida! Vi mötes direkt av strålande sol och det märks verkligen på växtligheten att vi kommit en bra bit söderut! Första stoppet i Florida var i dess största stad Jacksonville med sina 794 555 invånare.

Det första vi gjorde var att åka iväg till Food Lion och storhandla för att slippa gå ut och äta varje måltid, plus att vi ville fylla upp vår nyinköpta kylbox som man kan koppla in i Cigarett-uttaget i bilen. :) Därefter undersökte vi hotellområdet lite och hittade ett riktigt härligt poolområde på innergården därvi satte oss och solade och jammade loss lite på gitarrerna! Sen genomförde vi vårt första riktiga träningspass på hela resan vilket innebar att vi löpte efter väggrenen precis så långt att vi orkade att löpa samma väg tillbaka igen! är nämligen inte lätt att hitta bra löpställen här i.o.m. att det inte finns en enda jäkla trotoar eller gångväg. Vi lyckades inte ens ta oss till andra sidan vägen idag för att handla så vi var tvugna att ta bilen! :p



Idag ville vi utforska Jacksonville och se om det fanns nåt kul att hitta på så vi googlade fram att det skulle finnas mycket kul på nåt som hette "the Shipwreck Island" i Jacksonville Beach. Och det visade sig finnas en hel del kul där! :) Det första vi såg var en pöl med små aligatorer som latade sig i solen. Sen kom vi in på ett nöjesområde som hade massa kul såsom spelmaskiner, go-cart, minigolf och en vattenpark. Vi fastnade däremot för en stor bur med maskiner som sköt ut basebollar som man fick försöka sig på att träffa! det fanns olika svårigheter att välja mellan så vi provade den lättaste och den svåraste. På den lättaste träffade vi båda dom flesta bollarna, men på den svåraste............ Jag insåg hur svårt det måste vara i verkligheten att träffa dom där stenhårda kasten! All respekt till baseball-spelarna. :)













Vi avslutade dagen med att sola och läsa vid poolen! Vi fick båda lite färg..........RÖD!

Idag bokade vi även biljetter till en NHL match i Miami mellan Panters och Capitals på lördag. Ska bli grymt! För att inte tala om Miami i övrigt! dit åker vi imorgon bitti, tidigt som fasen.

Ha de gött!

/Matte

Se videoblogg nummer 6 RIGHTHERE! Måste nog varna för svordomar tyvärr. Vi är uppmärksammade på ämnet!

---

Så var det dags. Skulle äntligen få se var One Tree Hill spelades in.
 Vi kom fram sent på söndagen så vi hann väl inte mer än komma in på hotellet förrän vi slocknade. Var en rätt skön natts sömn om jag inte minns helt galet, men nu börjar nätter och hotell flyta samman lite faktiskt..

 På måndagen när vi vaknade möttes vi av inte de mest upplyftande nyheterna; det var tornadovarning och stormvarning och alla möjliga sorters varningar. Det snöade i norr, basebollmatcher ställdes in och det var risk för halka i Alabama. Där vi var, Wilmington, så var det inte värre än att det var riktigt mulet och blåsigt.
 Vi gick ner och käkade frukost (fanns en ruskigt god russinbagel där. Matte testade jordnötssmör för första gången på sin rostade russinbagel. Man kan nog tycka att det var att gå emot två principer men.. Hur som helst gillade han det inte ;-) och medans kollade vi på TVn där väderkanalen var inknappad. Ju mer vi kollade desto mer osäkra blev vi. Det enda positiva nu var att allt verkade hända en bit inåt landet och vi befann oss på kusten.

 Vi skulle hur som helst checka ut kl 11am så vi packade ihop och gick ner för att checka ut. Då passade vi på att fråga om vad de trodde om alla varningar och de sa att det är oftast lugt för det handlar jämt om en bit in i landet. Det kändes väl inte helt säkert ändå men vi följde vår plan; skaffa ett par runningskor till mig.

 Vi drog ut till ännu en "mall" och gick runt ett tag (för övrigt så var det i detta köpcenter där Brooke satt efter att Lucas gjort slut med henne första gången för att istället vara med Peyton ;);) ). Vi hittade till slut ett par skor som dög! Skönt.

 Efter detta så drog vi ner mot stan för att kolla in olika ställen där de spelat in mer scener av One Tree Hill. Vi hade knappat in GPSen på en parkering som skulle vara centralt och bra. Av en slump så hamnade vi, hör och häpna, precis på River Courten! ;-) För er oinvigda så är detta den planen där otaliga avsnitt av One Tree Hill spelats in. Det var rätt ballt! De hade dock tagit ner korgarna vilket var lite sämst. Något annat som var tråkigt var att det nu börjat regna...







 Vi knappade in GPSen på rätt parkering och körde dit. Därefter gav vi oss ut på jakt men jag insåg rätt tidigt att det skulle bli omöjligt att hitta Karens Cafe.. Men vi var i alla fall och gick på rätt gata. Vädret gjorde det svårt att hitta fler locations också. Det vi faktiskt såg var dessa:

* Riverwalken, där Nathan och Haley hade sin date som Brooke fixat åt dem. De satt och käkade middag när Tim och gänget gick förbi och Nathan blev osäker och sa han inte var på date med Haley.



* Riverboaten, som var med i ett avsnitt där Chris Keller och Nathan skulle lira poker för att få tag i pengar till Haleys mastertapes. Det gick lite fel och de blev tvugna att hoppa över bord. I serien så kör Nathan och Chris till någon annan stad för detta men den ligger alltså här.



 Sedan blev det dags att käka och som alltid blir det en hel del vandring innan vi slår oss ner. Vi hamnade på Fat Tonys eller något sånt. Efter det så var det dags att dra. Vi for och tankade och då regnade det väldigt mycket.
 Vi gjorde ett försök att hitta skolan där de spelat in OTH också men misslyckades. Visste inte vad den heter på riktigt och inte heller någon adress. Då for vi istället till inspelningsstudion och hängde utanför i 3 sekunder. Verkade inte hända så mycket.







 Efter detta var det dags att sticka mot Savannah (som också varit med i ett avsnitt) för att sova, i stort sett. Resan var odramatisk och ironiskt nog blev det riktigt bra väder med blå himmel. Det blåste väldigt kraftigt och det var lite svårstyrt ibland men.. tur man fortfarande är vältränad ;-)

 Vi rullade in i Savannah efter mörkret och hittade hotellet helt odramatiskt.

Både Wilmington och Savannah är riktigt mysiga städer med fin växtlighet och skönt klimat. Tempot i Wilmington var väldigt tilltalande också, kanske mycket tack vare sin storlek på ca 100000 invånare. Blir som en småstad nu efter att vi kört genom ett antal större städer.

Bottom line:
Jag är lite besviken på att jag inte fick se mer ställen där de spelat in OTH. Är också besviken att jag inte träffade någon av skådespelarna för jag är säker på att många av dom skulle gilla mig ;-P Är dock glad att jag var där för i några år var jag riktigt galen i den serien. Nu har den väl tappat lite av charmen.. Men men..
 Savannah var häftigt med riktigt överhängande träd med skägg. Man märker att vi kryper neråt!
Vägarna i South Carolina var inte det bästa.. Faktiskt riktigt jobbiga ibland.

Nu är jag trött. Klockan är 01.05 här :-) Hoppas alla har det bra där hemma!

// Mange

Köpcentret visade sig dock vara betydligt mindre och sämre än vad vi trodde
och några löparskor hittade vi inte heller! :S Det var bara å dra vidare söderut
mot North Carolina och Wilmington! Vädret var strålande och vi kännde inte direkt
för att bara åka efter nån tråkig interstate-väg, vi ville se lite av landsbygden
och dom mindre vägarna. Som tur var gick det att välja bort motorvägar på GPSen, så
den valde en ut en fin rutt åt oss och vi drog iväg.

Ganska snart åkte vi över gränsen till vår 5:e stat, North Carolina, som verkade
vara ännu finare än Virginia. GPSen tog oss på små ringlande vägar efter kusten,
genom fina strand-ville-kvarter, ut på öar, över broar och vädret var helt strålande
vackert! Vi stannade till på en rasplats vid havet och tog lite gratiskartor över
staten och sträckte på benen lite.






Rastplatsen

Därefter körde vi inåt i landet och hamnade på en smal slingrig väg som gick rakt
igenom ett enormt träskaktigt område och därifrån var det mest bara drygt hela vägen
till Wilmington. Vi började undersöka rutten som GPSen valt och insåg vilken jäkla
omväg den valt och att restiden skulle vara minst 9 timmar totalt... men men..

Vi åkte riktigt länge igenom träsket och sen kom vi ut på det riktigt klassiska
amerikanska landsbygden. Var fattigdom, roadkills och kyrkor i mängder!

Tillslut kom vi ändå fram till Wilmington och vårt hotell efter dom 9 timmarna och
vi var helt slut båda två så det var bara att sova och ladda för morgondagen när vi
skulle utforska Wilmington där någon känd tv-serie tydligen spelas in. Det får Mange
berätta mer om imorgon!! :)

/Matte


Lunch :)

Har fått i uppdrag att sammanfatta Virginia Beach-vistelsen. Just nu är man väldigt trött så vi får se hur det går!

 Den kvällen, samma dag som vi köpt kepsar alltså, skulle vi ut och testa på nattlivet. Eftersom det var som att komma till en turistort för oss, ungefär som att komma till Grekland eller liknande, så antog vi att det är full rulle på nätterna men ack så fel vi hade.
 Vi började med att leta ställe att gå in på men det var dåligt med ställen som lockade men till slut hamnade vi nog på det stället som gällde i alla fall. På fredagen var det inget inträde heller och vi slapp visa passet (vi fick höra att vi borde ha passet med oss eftersom ingen jänkare kan förstå ett jota av våra körkort).
 Väl inne så blev man lite upprörd över hur lite folk som faktiskt var där men vi beställde nån öl ändå och vips så var det någon framme och snackade med oss. Han kom tydligen från Sacramento och var rätt duktig på att surra. Aja.. hur som helst så var det ingen höjdarkväll på krogen om man säger så. Lirade lite biljard och sånt och det var nog höjdpunkten.



 Lördagen började med att solen sken som en svensk jordgubbe genom rutan. Vi drog i oss frukost och sedan ner på stranden. Det blåste rätt mycket då med så alla kilo sand man fick i öron, ögon och hår gjorde att man ledsnade till slut. Under den timmen eller 1,5 timmar vi låg där så hann vi se något spännande i havet. Fenor som stack upp.
 En familj med riktigt skrikiga barn hade placerat sig ruskigt nära oss så vi gav upp och gick in och käkade konservlunch. Ett mycket bra alternativ som kostar oss typ 13kr per måltid! :-P



Kvällningen närmade sig och vi var rätt lama. Ingen energi alls just men vikingar som vi är bestämde vi oss för att ge utelivet en chans till.
 Vi gick till samma ställe men den här gången var det i alla fall mer folk men det hände just inget som var mer spännande. Vi lirade biljard någon vända och förvånades över hur övertaliga killarna är här! Sedan gick vi hem och sov.. Det var vettigt!

Summan av dessa dagar är att Virginia Beach är ett paradis... om typ 2 månader. Då kommer stället fullkomligen koka men vi var lite tidiga. Men det gör oss egentligen inget. Var ändå första kontakten med solen och sanden och vi brände oss ju inte! :-P



Videoblogg nummer 5 hittar ni HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR! som handlar om en vanlig vardag i VB... :-P

Har fått önskemål på en planerad resrutt. Här kommer den:



Hjälpte den? Hoppas det ;-) Rita in i kartboken hemma så får ni se vad orterna heter också!

 Hålet i mitten är oplanerat! Om ni har förslag så rita gärna in er variant den sträckan och skicka in till oss ;-)

Nu ska jag duscha. Matte kommer med något väldigt spännande i morgon! Läs det.

// Mange

Vi rullade in i virginia beach på torsdagskvällen och försökte hitta vårt hotell vilket var ganska lätt eftersom vägen i princip bara tog slut när vi kom fram till havet och där var det. hotellet stod precis på stranden, som vi hade hoppats. Då hade klockan hunnit bli rätt mycket så vi hann bara med en liten snabbsväng på "strippen" innan allt stängde, så vi gick hem och laddade för nästa dag istället.



Morgonen dag 2 slängde vi oss ur sängarna och ner för att leta frukosten men insåg ganska snabbt att det inte fanns nån frukost som ingick. Det var bara att hoppa in i bilen och åka och storhandla på en mataffär! Vi passade på att köpa lunch och middag för resten av dagarna också.

Efter frukosten skulle vi bara snabbtvätta och dra ut på stranden........ trodde vi. När vi hade slängt in kläderna i tvättmaskinerna så försvann strömmen på hela hotellet och vi blev sittande där ett tag med kläderna flytande i vattenfyllda tvättmaskiner!



Efter några timmar kom vi ialla fall ut från hotellet och fick känna på den härliga sanden. Är delt klart den längsta sandstrand jag sett! Vi gick runt där ett bra tag men sen ville vi kika in affärerna också. Det visade sig finnas en uppsjö av exakt likadana beachwear affärer som hade i princip exakt samma utbud av beach prylar! Vi köpte varsin keps! :p

Återkommer med resten av VB  vistelsen!

FILM! Från stranden.

/Matte

Börja med att se på den HÄR Videobloggen. Annars kommer vi i otakt.

Så.. som ni såg så avslutade vi i Washington, eller strax utanför Washington på ett motel som heter Super 8. Ska tydligen vara den största motelkedjan i landet och kanske till och med världen, kommer inte riktigt ihåg. Sov riktigt dåligt den natten mest med tanke på högljudda grannar och skumma drömmar. Drömde om att jag hade massa vapen hemma och om lastbilar som sladdade omkring på busstationen hemma i Sollefteå. Efter två lastbilar kom det en stor tankbil och kraschade så det blev en stor explosion. Vet inte var de drömmarna kom från...... :-P

 Vi vaknade så småningom och släpade oss till frukosten som det var 10 minuter kvar på. Ingen personal där och det fanns två bagels, lite flingor och en slurk blaskkaffe till Matte. Det kändes bra när vi väl kom iväg.
 Idag var det min tur att köra och det gick väl helt okej. GPS är verkligen till för att underlätta men man får passa sig att bara köra efter den. Det blir lite otydligt på av- och påfarter, speciellt när det är hur många av- och påfarter som helst!
 In till Washington gick det dock bra att köra och vi hittade till ett parkeringshus där det kostade $18 att stå en hel dag. "Fair enough" tänkte vi och pröjsade. Kan vara värt det så man slipper plöja omkring inne i en helt okänd stad.
Sedan började vi utforska Washington!

Vi började med att gå mot Capitol Hill och på vägen dit så märkte vi hur arkitekturen skulle vara resten av vandringen; STOR! Finns en hel del häftiga hus i den staden. Hur som helst så var själva Capitol Hill mycket vackert.





Efter vi sett Capitol Hill så vandrade vi vidare mot Washington Monument och Lincoln Memorial där presidenter och Forrest Gump håller tal! Jag personligen föredrar den senare.
 Innan vi kom dit så hann vi se en del andra häftiga byggnader. Den här var en(med tillhörande trädgård):





 Därefter kom vi först upp till Washington Monument vilket är egentligen lika upphetsande som en isvak. En stor stenpinne som sticker upp ur marken.



 Hur som helst så vandrade vi efter bassängen (som var full av fåglar så klart) och upp mot Lincoln Memorial och dess trappor. Just idag var det någon skolkör där. När vi kom uppför trapporna möttes vi av den här snubben:



Är inte alls en tokig byggnad att få byggd till sitt minne. Påminner om ett grekiskt tempel eller något (vilket många byggnader i den här staden gör med sina många pelare). Så här såg den ut för oss på håll:



 Efter vi varit här så var det egentligen bara Vita Huset vi ville se och eftersom vi var riktigt hungriga vid det här laget så blev det en rätt så rask promenad (vilka vi har blivit rätt duktiga på vid det här laget).
 När vi gått förbi otaliga stora stenbyggnader i relativt imponerande utföranden så kom vi fram till detta:



 Obamas folk såg att vi stod där och kom ut och frågade om vi ville komma in men vi sa att när inte Obama är där så har vi ingen anledning att gå in. Att vi vid det här laget var riktigt, riktigt hungriga spelade naturligtvis också in i hur svaret föll! ;-)

Därefter så sökte vi upp ett McDonalds, som var fullt i folk. Vi tog våra burgare och gick, satte oss på en fönsterkarm, käkade vår mat och letade sedan upp bilen. Öppnade bilen, backade ut, irrade omkring inne i garaget innan vi hittade ut och sedan så BRÄNDE VI MOT VIRGINIA BEACH!

Fortsättning imorgon!

// Mange (Matte på en annan säng)


BRÄNNER!!!!!!!

Äntligen har vi hämtat ut våran bil! Det blev en vinröd Chevrolet HHR! Var spännande att ge sig iväg ifrån tågstationen mitt inne i centrala Philadelphia utan någon aning om hur vi skulle ta oss ut! :p Har aldrig kört en automatväxlad bil förut heller så det var mycket nytt men det löste sig riktigt bra tillslut efter bara nån enstaka felkörning och nåt enstaka för hårt tryck på bromsen! :p

Den första tankningen måste också ha sett rätt komisk ut för alla som stod runt om och kollade på. Det visade sig vara en etanolbil vi hyrt så vi irrade omkring en hel del innan vi kom på att det var en flexifuel som man kunde tanka med en speciell bensin också. Krävdes ytterligare några minuter av undersökning av motor, tanklock, instruktionsbok och pump innan vi listade ut det. Sen kom nästa problem, betalningen. Gick inte alls att betala med våra svenska kort i pumpen så det slutade med att jag fick gå in och betala en deposition inne i kiosken först, men sen flöt det på! :p


Här är bilen! En Chevrolet HHR Eller det är inte exakt den vi kör men den ser snarlik ut!

Nu sitter vi i Washington DC på ett motell och tar igen oss efter en minst sagt spännande dag. Var helt slut när vi klev ur bilen även fast man inte direkt gjort nåt riktigt fysiskt alls! :p Drog ut och hämtade kinesisk mat efter vi hade checkat in och sen har vi sett på "The Green Mile" sen dess! Vi måste ju ladda upp oss inför en dag inne i Washington som borde ha ett och annat vitt hus att bjuda på! :p

Det var väl allt vi hade nu! Ha det bra! :)

/ Matte & mange på en kant

Efter en vecka i New York med dess många olika tvärgator, stinkande kloaker, många sevärdheter, dyra uteställen och många taxibilar var det äntligen dags att utgå. Vi gjorde det med stil också- Greyhoundbuss! Vi satt igårkväll och valde mellan buss eller tåg och valet blev rätt enkelt till slut, dels för att det var billigare och dels för att Matte var lite rädd för att det tåget som skulle till Philly var trångt.
 Tog ett litet tag att hitta till rätt kassa för att hämta biljetterna men det går alltid bra om man frågar snällt. Det skötte Matte så bra för alla vet ju att han är den artigaste av oss, vilket inte säger lite! ;-)
 Det var inte så värst många som skulle med bussen till Philadelphia och den gick ganska fort så det var en tacksam resa!


Bron utanför hotellet i Philly

När vi väl rullade in mot Philadelphia så möttes vi inte direkt av några vackrare byggnader utan ren och skär slum så tankarna gick direkt till Staten Island och vi tänkte nog båda "Var fan har vi hamnat nu då?". Men när vi kommit ur busstationen, hoppat in i en taxi (vars chaufför fick en avhyvling av de andra chaufförerna eftersom de ville få äran att skjutsa oss! Skämt och sido... han trängde sig i kön :-P) och rullat till hotellet så kändes det lite lugnare. Ganska direkt gav vi oss ut på matjakt.




De här grabbarna var också där!!

Efter att ha sett byggnader som Independance Hall, där the declaration of independance skrevs under och huset där själva dokumentet skrevs hittade vi ett litet hak där vi käkade en torr macka med strips. Vi trodde det skulle vara riktig mat men tji fick vi. Förresten, vi blev lite förvånad över hur många affärer som var stängda och hur många lokaler som stod tomma. Antar att det verkligen finns en kris?



Intryck av Philly efter en halv dag:

* Många uteliggare. Många fler än de man såg i New York (eller så är de bättre att gömma sig där)
* Gamla stadskärnan är riktigt fin
* Känns verkligen att man är i en  mindre stad än New York. Tempot är mycket lugnare och mer norrlandsanpassat ;-)
* Slummen ligger betydligt närmare här än på Manhattan
* Svårt att hitta mat efter vår standard
* Folk sluddrar mer när de talar (kanske värre och värre ju längre söderut man kommer?)

Hur som helst verkar staden leva rätt mycket på sin historia vilket inte alls är fel och inte heller konstigt. Så pass patriotiska som jänkare är så vallfärdar de väl hit på sommaren.



 Imorgon ska vi hämta bilen vilket kan bli mycket intressant. Troligen så drar vi ganska direkt efter det mot Washington. Det som är nytt för oss är att efter den här natten har vi inget bokat hotell eller motell någonstans. Vi kommer säkerligen bo över i Washington eller i dess utkanter. Vi får se hur det blir! :-)

Häftigt i alla fall att Philadelphia grundades av svenskar runt 1640. Synd att engelsmännen kom och tog över runt 1664 bara för annars kanske det varit än mer svenskinspirerat. I och för sig reste vi väl inte hit för att se svenskt men.. det är alltid trevligt med en bit hemma :-)

Känns som att det är nu resan börjar!!

Här är förresten något som vi hittade på i NYC. Kallat  "The Chelsea Sessions"

Have a great one babies and gentlies!

// Mange och Matte