It's a musical journey!

Efter Aspen, CO drog vi alltså mot Salt Lake City i Utah, som höll OS 2002. Vi visste väl egentligen inte vad vi skulle göra där uppe men vi hade många dagar över och varför inte testa en ny stat liksom!
Det syns kanske inte men sådär ser i alla fall välkomstskylten ut för Utah!



Vi möttes av ett väldigt stenigt landskap och det var inte alltid intressant som på bilden här, med branta backar och skarpa kurvor. Det var mest raka, plana vägar genom en stekhet, ökenliknande plätta. Det blev bättre ju närmre Salt Lake City man kom och till slut fick man åka på branta slutningar på väg in till staden. Rätt häftigt. Det var en riktigt lång resa.. Tror det är det längsta vi kört på en dag och jag tror det var runt 65-70 mil. Kanske inte låter som så mycket men.. det tar på krafterna att göra det så pass tätt ;-) Funderar på att ta ut lite semester när jag kommer hem..



Den här fina parkeringen hittade vi inne i staden! De har stavat fel, men vi sa inget..



Känd koloss? Fortfarande inne i Salt Lake City. Den är designad för att konkurrera med Mormonernas tempel tydligen och symboliserar rivaliteten. Eller något liknande :-) Rätt häftig i alla fall.
Medans vi traskade omkring inne i staden märkte vi hur alla var så propert klädda med skjorta och finare byxor än jag tar på mig till jul.



På väg upp mot Soldier Hollow, där längd- och skidskyttetävlingarna hölls under OS 2002.
Var rätt häftigt för det var snölklädda toppar var man än kollade. Även inne i staden! Var totalt omringad.



Bilden talar väl lite för sig själv hoppas jag! Detta är alltså vid Soldier Hollow.



Vi var även förbi inne i Park City. Var rätt stort system av backar. Park City höll i alla snowboardtävlingar under OS och även storslalomtävlingarna för både damer och herrar. Området var stängt för säsongen.. Snön verkar verkligen inte ligga kvar långt in på våren i USA. Antar att säsongerna drar igång tidigare. Det såg ut som man skulle kunna åkt i någon backe men.. Sörja.
På kvällen drog vi i oss lite bacon! ;-) Blev rätt mätt..

Dagen efter var det dags att dra vidare. Vi styrde först kosan mot Salt Lake. Vi kunde ju inte varit här utan att sett själva sjön! Men väl där så var den inte så väldigt häftig så vi drog vidare rätt fort. Tanken var att vi skulle till en nationalpark som hette Fish Lake. Den låg högt upp i höjdmeter räknat (2700möh) så det var faktiskt kallt där uppe. Vår första tanke var att sova där men alla anvisade sovplatser var stängda. Vi hade heller ingen mat eller så så vi bestämde oss för att åka vidare. Ner samma ringlande väg.



Vi hann stanna och dra i oss lite chips vid sjön i alla fall! Ytvattnet var rätt varmt! ;-)



Vi ställde GPSen på Flagstaff, AZ, eftersom vi visste att det var dit vi skulle sedan, även om vi inte skulle köra hela sträckan den dagen.
På bilden ser ni hur vi blev hindrade av ett gäng kossor. Det här var också en riktigt dryg väg som var rätt enformig och platt. Men men.. Det var ingen trafik, utom kossorna, så det gick bra.



Vi köpte middag på en mataffär. Det blev makaronsallad och potatissallad samt icke tillagade korvar. Vi slog oss ned vid några fina klippor, som ni ser ovanför, drog i oss vår mat. Innan vi hann börja käka kom det en man från North Hampshire och skulle diskutera med oss en massa om vad vi skulle se och så. Han frågade också hur det stod till med Köpenhamn.. Så pålästa är jänkarna! Dessutom kom en kille från California, parkerade sin bil, gick ut och någon minut senare kom han fram medans vi snackade med farbrorn och sa att han låst nycklarna inne i bilen. Haha. Vi förstår fortfarande inte hur han lyckats.




Det är hans vita skärmkant och blinkers ni ser nere i vänstra hörnet av bilden. Hur som helst..
Medans vi satt där och avnjöt vår middag kom ytterligare en bil. En tant klev ut, rätt så stor, kanske... som en snittamerikan ser ut, gick förbi oss och frågade vad det blev för middag. Så sa vi makaronsallad och korv och då sa hon "That's healthy living" eller något sådant. Matte sa tyst till mig på svenska "Ja, det är ju i alla fall inte jag som är fet.." vilket han har rätt i! ;-)

Efter det drog vi vidare. Vi hamnade till sist i en liten by som heter Kanab, på ett Rodeway Inn tror jag det var. Här nedan ser ni hur månen såg ut innan vi kom fram. Syns kanske inte så bra men..



Utahs natur var trots allt riktigt häftig och rätt varierande. I alla fall rätt varierande stenlandskap! Från platt till kulligt.. ;-)
Dagen efter satte vi oss och tutade iväg mot Flagstaff som ligger i Arizona. Jag var rätt nyfiken eftersom Route 66 gick (och går) därigenom. Vägen dit var rätt lik som vi upplevt tidigare men med den skillnaden att det började bli mer och mer Canyon-likt.



Detta var från Glen Canyon, som i sammanhanget var rätt grund. Men för en oerfaren svensk var den häftig!



Ännu en bild från vägen ner till Flagstaff. Här är det RIKTIGT långt ner men det syns inte. I höjd med våra midjor, ungefär, och till höger i bild, finns något vitt område. Där nere ligger nåt hus eller så. Högt var det i alla fall!

Har inga stillbilder från Flagstaff men finns lite på video hur det ser ut efter Routen. Rätt skön liten stad på 58000 invånare men den kändes som en stad i storlek med Sollefteå ungefär. Vi försökte gå ut på en krog där men de godtog inte våra körkort utan de ville se pass och då fick det vara!
Vi var iväg på Lowell Observatory och kollade på stjärnor och på Saturnus! Var lite besviken för det såg inte så häftigt ut. Det såg ut som en vanlig svartvit bild på en boll med en talrik rätt igenom. I princip! :-) Men nu har vi gjort det också!

Ligger lite efter med videobloggandet men siktar på att komma ikapp med en brutal spurt inom ett par dagar!

Är det någon som inte köpt vår skiva än förresten? Skäms i sådana fall!

 // Mange