Knyta ihop säcken.
Så vi klev upp runt 2am för att sedan åka iväg till flygplatsen. Vi tyckte vi hade väldigt gott om tid att hinna lämna igen bilen och sedan ta oss de 2 milesen in till själva flygplatsen. Det skulle visa sig att vi tajmade väldigt bra!
Trötta klev vi in i vår hyrbil och satte sedan av. Måste säga att jag gillade trafiken mycket bättre vid den tiden! I princip ensamma på gatorna.
Vi lämnade igen vilen vid Sakura, som firman hette. Sedan tog vi vårt pick och pack och gick till grannhotellet, Westin. Där hade Sakurapersonalen sagt att vi kunde få åka med shutteln in till flyget. Kändes lite konstigt men så fort vi kommit in till hotellgården så kom shutteln. Busschauffören tog för givet att vi var gäster så det var aldrig något problem.
Efter stopp för upphämtning av ytterligare trötta passagerare släppte shutteln av folket vi deras respektive terminaler.
Efter det började den vanliga väntan som sig bör på en flygplats. Säkerhetskontrollen tog lång tid, piloter och annan personal smet före, jag fick lägga om min packning för de gnällde på att jag hade 6 pounds för mycket i väskan. Matte hade 2 men han klarade sig ändå.
Väl på flyget så var det trångt, som det är i ekonomiklass, och efter den flygningen man fick känna på på vägen till USA så trivdes man inte särskilt bra men.. Det fick gå ändå! I övrigt en lugn resa där vi mest satt och kollade på TV.
På JFK gick det rätt fort att få väskorna, så vi trängde oss in på ett AirTrain som var första sträckan på väg in till Manhattan.
Väl framme på Penn Station tog vi oss upp på gatan, tror det blev 32a gatan, och började gå neråt. Vårt hotell skulle ligga på 5 E 28th eller något liknande. Var inte så långt alltså :-)
Hotellet hette Latham och liknade Hotel Chelsea mångt och mycket; lika skabbigt. Men det funkade!
Trötta och hungriga letade vi åt käk (blev kinamat på kinarestaurangen som låg bredvid hotellet). Sedan letade vi åt en mataffär och handlade frukost för morgondagen.
Viklev upp rätt tidigt för att hinna gå en sväng på staden. Vi hade beställt plats på varsinn shuttle; Matte till Newark och jag till JFK, och vi skulle åka med dessa 1:30 pm.
Vi gick neråt, förbi Washington Square och förbi Universitetsområdet och traskade ner efter Broadway. Hittade lite prylar, började sedan gå upp igen, käkade på McDonalds, upp genom Greenwich Village osv. Sedan satte vi oss och väntade på bussarna.
Väl på bussen så tog det rätt lång tid innan vi faktiskt kom ut på en större väg. Mer gäster skulle hämtas upp.
När vi kom fram till flygplatsen var det några timmar innan min incheckning skulle öppna. SÅ jag satte mig ner med datorn och gick ut på internet :-P
På Newark hade Matte kändisparad börjat, han såg Markus Näslund.
Efter incheckningen så satte jag mig i loungen där det bjöds på alla möjliga sorters gratis mat. Jag höll mig mest till mackor och kakor!
Flygresan hem gick fint, lite turbulens på vissa ställen. Satte mig i loungen på Islands flygplats också och ytterligare gratismat. Här finns kicken: Flyg aldrig mer i ekonomiklasser!! :-D
På Arlanda var det någon timmes väntan på att tåget skulle komma men den väntan gick rätt fort. Någon form av Svenskt fotbollslandslag var på Arlanda. Vet inte vilken årskull det var dock.
Man reste lite som i en dimma. Totalt var jag vaken 33 timmar i sträck, vilket är nytt rekord för mig!
När jag kom fram till Sundsvall mötte ett bekant ansikte upp; farsan! Kärt återseende 1.
Resan gick så klart smärtfritt sista biten och det kändes lite knepigt att se allt igen. Nästan som att man aldrig ens var borta men ändå så.. var det så länge sedan..!
Sedan fick jag se huset, öppnade dörren och där var mamma; kärt återseende 2! En ren fröjd att vara hemma, få se alla sina prylar, försöka komma ihåg vad man har för kläder osv.
Nu är det en vecka sedan jag kom hem. Känns som det gått längre tid men.. det har det inte.. USA var en grym upplevelse som man alltid bär med sig men resan fick mig också att inse att det är ändå här man vill vara. Jag har ingen lust att leva i ett land där du måste köpa dricksvatten eller vara rädd för att spola toaletten eller göra ditt bästa för att undvika vissa människors ögonkontakt. Finner icke någon livskvalite i det. USA som land har nog mycket kvar att jobba på men naturen är oslagbar! Dessutom finns så många intressanta saker att göra där så har man bara lite tid och pengar så är det bara att dra dit och spana in det själv! :-)
Nu är jag trött så jag tror att jag ska sova snart. Kommer säkert någon summerande blogg så småningom (!?)
Vi hörs och ses!
// Mange
Trötta klev vi in i vår hyrbil och satte sedan av. Måste säga att jag gillade trafiken mycket bättre vid den tiden! I princip ensamma på gatorna.
Vi lämnade igen vilen vid Sakura, som firman hette. Sedan tog vi vårt pick och pack och gick till grannhotellet, Westin. Där hade Sakurapersonalen sagt att vi kunde få åka med shutteln in till flyget. Kändes lite konstigt men så fort vi kommit in till hotellgården så kom shutteln. Busschauffören tog för givet att vi var gäster så det var aldrig något problem.
Efter stopp för upphämtning av ytterligare trötta passagerare släppte shutteln av folket vi deras respektive terminaler.
Efter det började den vanliga väntan som sig bör på en flygplats. Säkerhetskontrollen tog lång tid, piloter och annan personal smet före, jag fick lägga om min packning för de gnällde på att jag hade 6 pounds för mycket i väskan. Matte hade 2 men han klarade sig ändå.
Väl på flyget så var det trångt, som det är i ekonomiklass, och efter den flygningen man fick känna på på vägen till USA så trivdes man inte särskilt bra men.. Det fick gå ändå! I övrigt en lugn resa där vi mest satt och kollade på TV.
På JFK gick det rätt fort att få väskorna, så vi trängde oss in på ett AirTrain som var första sträckan på väg in till Manhattan.
Väl framme på Penn Station tog vi oss upp på gatan, tror det blev 32a gatan, och började gå neråt. Vårt hotell skulle ligga på 5 E 28th eller något liknande. Var inte så långt alltså :-)
Hotellet hette Latham och liknade Hotel Chelsea mångt och mycket; lika skabbigt. Men det funkade!
Trötta och hungriga letade vi åt käk (blev kinamat på kinarestaurangen som låg bredvid hotellet). Sedan letade vi åt en mataffär och handlade frukost för morgondagen.
Viklev upp rätt tidigt för att hinna gå en sväng på staden. Vi hade beställt plats på varsinn shuttle; Matte till Newark och jag till JFK, och vi skulle åka med dessa 1:30 pm.
Vi gick neråt, förbi Washington Square och förbi Universitetsområdet och traskade ner efter Broadway. Hittade lite prylar, började sedan gå upp igen, käkade på McDonalds, upp genom Greenwich Village osv. Sedan satte vi oss och väntade på bussarna.
Väl på bussen så tog det rätt lång tid innan vi faktiskt kom ut på en större väg. Mer gäster skulle hämtas upp.
När vi kom fram till flygplatsen var det några timmar innan min incheckning skulle öppna. SÅ jag satte mig ner med datorn och gick ut på internet :-P
På Newark hade Matte kändisparad börjat, han såg Markus Näslund.
Efter incheckningen så satte jag mig i loungen där det bjöds på alla möjliga sorters gratis mat. Jag höll mig mest till mackor och kakor!
Flygresan hem gick fint, lite turbulens på vissa ställen. Satte mig i loungen på Islands flygplats också och ytterligare gratismat. Här finns kicken: Flyg aldrig mer i ekonomiklasser!! :-D
På Arlanda var det någon timmes väntan på att tåget skulle komma men den väntan gick rätt fort. Någon form av Svenskt fotbollslandslag var på Arlanda. Vet inte vilken årskull det var dock.
Man reste lite som i en dimma. Totalt var jag vaken 33 timmar i sträck, vilket är nytt rekord för mig!
När jag kom fram till Sundsvall mötte ett bekant ansikte upp; farsan! Kärt återseende 1.
Resan gick så klart smärtfritt sista biten och det kändes lite knepigt att se allt igen. Nästan som att man aldrig ens var borta men ändå så.. var det så länge sedan..!
Sedan fick jag se huset, öppnade dörren och där var mamma; kärt återseende 2! En ren fröjd att vara hemma, få se alla sina prylar, försöka komma ihåg vad man har för kläder osv.
Nu är det en vecka sedan jag kom hem. Känns som det gått längre tid men.. det har det inte.. USA var en grym upplevelse som man alltid bär med sig men resan fick mig också att inse att det är ändå här man vill vara. Jag har ingen lust att leva i ett land där du måste köpa dricksvatten eller vara rädd för att spola toaletten eller göra ditt bästa för att undvika vissa människors ögonkontakt. Finner icke någon livskvalite i det. USA som land har nog mycket kvar att jobba på men naturen är oslagbar! Dessutom finns så många intressanta saker att göra där så har man bara lite tid och pengar så är det bara att dra dit och spana in det själv! :-)
Nu är jag trött så jag tror att jag ska sova snart. Kommer säkert någon summerande blogg så småningom (!?)
Vi hörs och ses!
// Mange
Kommentarer
Trackback
